John Wayne

Mr Wayne, släng dig i väggen! Du har numer en jämlike vad gäller gångstilen, nämligen jag! Först idag har jag förstått varför han hade den där märkliga gången…det är av ren smärta. Vi har varit ute på en 6-timmars ritt och det känns i rumpan ska jag be att få meddela!

Men det var himla mysigt. Vi hade uppehåll hela vägen, fastän alla vädertjänster hade lovat regn. Vi fick börja i ridhuset, sitta upp och känna lite på hästarna. Därinne hade jag ingen som helst kontroll på min häst, han gjorde precis som han ville oavsett vad jag försökte med tyglar och skänklar. Hasse däremot såg riktigt säker ut i sadeln, han som hade minst ridvana av oss allihop! Ett gäng på fem ryttare och en guide var vi, Hasse, Ida, Kristin, Kristins svägerska (förlåt jag glömde bort ditt namn, var det kanske Ann?) och så en ung tjej som vi inte kände. Min häst var bästa kompis med guidens häst, så dom ville gärna gå nära varandra. Ända tills min häst upptäckte hur sjukt kul det var att reta svägerskans häst! Han gick fram ända till rumpan på den hästen (Primus) och försökte nypas. Primus svarade förstås med att stryka öronen bakåt och måtta för en spark. Jag försökte för kung och fosterland rida längre ifrån dem men det gick bara inte! De var som två syskon som bara måste kivas med varandra fast mamma säger ifrån. På hemvägen lyckades vi få lite bättre ordning genom att hela tiden ha Hasse emellan oss.

Vi hann med både skritt å trav och galopp. Superhärligt, och jag är så himla stolt över min man, han red ju som gud! Till och med guiden berömde Hasses ridning. Nu är vi redigt hästbitna, till hösten ska vi försöka få till det så vi kan börja rida där en gång i veckan. Fast inte 6 timmar då. Det var verkligen lite för mycket i hästväg!

Stackars Kristin fick ont i knäna, när vi kom hem var höger ben nästan dubbelt så stort som det vänstra, det såg fruktansvärt smärtsamt ut. Då klarade jag mig lindrigare undan med lite värk i rumpan, ingen känsel i fötterna och en trasig BH. Ja…du läste rätt. Det var pinsamt, när vi ridigt färdigt och kom till stallbacken igen så hade jag inte så mycket känsel kvar i benen, så jag vågade inte göra som jag brukar och släppa båda stigbyglarna och svinga mig av hästryggen. Jag släppte höger stigbygel och stod i den vänstra när jag svingade höger ben över hästen, sen hängde jag mig i sadeln för att få ur höger fot och då fastnade BH:n i sadelknappen men det märkte inte jag förrän jag släppte taget och skulle glida ner. Som tur är så gick den sönder, annars hade jag väl fått hänga kvar där tills någon kunde hjälpa mig loss igen!

Ah, hur som helst så var det en underbar dag. Lite fler bilder från turen finns i galleriet!

7 reaktion på “John Wayne

  1. susanne

    ont i rumpan idag !
    vad tror ni att ni har i morron då ??
    å du Hasse har du berättat om ditt hemliga möte med Jezzy å rida lätt ? ska ni med på en cyckel tur i morron? ( fniss fniss)spik mattan ska vist hjälpa mot träningsverk .om jag ä avis ? såklart !
    hare gött

  2. Irene

    UNDERBART!
    åh Hasse du ser ut som värsta cowboyen,
    väntar med stor iver på fler härliga bilder.
    Låter som ni haft ett trevligt avbrott i vardagen,
    mer sånt Hans o Ida,det är ni så förtjänta av.
    Kramisar från Häggliden

  3. karoline

    Förstår verkligen denna smärta i ändalykten=)
    Men mysigt är det med hästar.
    kramar

  4. emma

    hejsan!!

    läser er blogg dagligen, då ni bloggat. tänkte höra om jag kan få lösenordet till galleriet?

    /emma

  5. Leffe

    Tar faktiskt åt mej lite av äran när Du fick upp Hasse på hästryggen. Förstår att att min Texas-saga gjorde honom sugen. Nu kan Ni dra över till trakterna kring Dallas å hjälpa Lucky Luke att fånga boskapstjuvar. Det år bara å fråga ”Tuffa Anty” (Anton) hur man gör.
    Pussar å kramar till alla från gubben i Gävle

  6. Conny

    Det är bättre John Wayne ägnar sig åt flygplan å helisar eller???,det gör då inte ont i baken bara i ont plånboken!!!,då kan man dricka flyg öl!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *