Nu är vi hemma igen, från ”Humla”. Vi har haft en jättemysig helg, men mys, bus och mat. Men jag äter ju alltid alldeles för mycket när jag är hemma hos mamma och pappa. Varför gör man så? Jag äter ju så maten hotar komma ut ur öronen. Kanske är det för att det är så mysigt att vara hemma, eller så är det för att min mamma lagar alldeles för god mat.
Anton och Tuva har gjort sitt bästa för att se till att mormor och morfar var riktigt trött på kvällarna, full fart med bus hela dagen. I fredags när vi kom fram var båda barnen alldeles uppskruvade, dom hade ju längtat och längtat och så var vi äntligen där! Anton hade inte tid att sätta sig vi middagsbordet när det var mat, han var tvungen att få leka lite med alla leksakerna först. Känna in sig liksom, sen kunde han äta lite. Tuva blev jätteglad när hon fick komma till mormor och morfar, och så var ju morbror där också. Fullpoängare!
Paket fick hon också, kläder. En kjol och en tröja, å så matchande tajts…med hello Kitty! Total lycka (Tuva älskar Hello Kitty)!! De nya kläderna skulle genast på, strunt samma om det var på kvällen och snart dags för pyjamas, här skulle provas!!
Anton fick också en present, fast han inte fyller år. Han har länge suktat efter en Ben10-klocka, en sån som hans bästis har. Men den har inte gått att få tag på, slut i hela Sverige, åter i lager i september. Men se, mormor hade lyckats hitta rätt på en i alla fall. Anton vart så lycklig att han nästan kröp ur skinnet!! Klockan har suttit på armen hela helgen, utom när han varit ute (för han ville ju inte få minsta lilla regndroppe på den).
Ungarna var uppe sent på fredagskvällen, men det fick dom vara. Vi hade ju längtat efter varandra, allihop. Vi ville nog inte att dagen skulle ta slut, tror jag. Mormor låg och myste med Anton medan Tuva lyssnade och klappade händerna av förtjusning när morfar spelade ”Dansa min docka” på munspel. Sen fick Tuva prova munspelet själv, hon lyckades till och med få ton i det. Sen höll morfar på att inte få tillbaks nåt munspel!
På lördagen for gubbarna (morfar, morbror och Hasse) iväg och spelade lite golf. Anton och mormor gick till lekparken medan Tuva och jag tog en tupplur. Lilla damen behagade nämligen att kliva upp klockan fem på morgonen, och storebror var inte sen att följa efter. Så den där tuppluren var välbehövlig, men alldeles för kort. 25 minuter sov hon. Alltså fick mamma sova 20 minuter…
Lite lunch i magen gav nya krafter, så att vi orkade gå upp till Godisstoppet. För om man är i Hummelsta så måste man gå upp till Godisstoppet!! Miljarders godissorter till ett alldeles överkomligt pris. Vi köpte 3,5 kilo godis fördelat på fyra påsar. Sjukt mycket godis alltså….Vilket känns i magen idag. Aj.
Det var ju Mälaren runt i lördags också, Anton och mormor åkte upp till E18 och kollade lite, men det var alldeles för dåligt väder för att stå och vänta på hela karavanen. Det spöregnade, jag led med knuttarna. Inge kul att köra MC i hällregn…
På eftermiddagen blev det tårta (som Tuva tjatat så om) och mera paket. Mera ursöta kläder, en prinsessklänning med tiara, en badrock, en sagokudde (en kudde som också är en mjuk bok med sagor), nya sängklader (med prinsessor så klart). Härligt med födelsedagar!
Idag har vi bara tagit det lugnt. Tuva väckte mig kvart över sex med en stank som inte var av denna värld. Eller egentligen vaknade jag av att hon lät som om hon höll på att kvävas, men det redde hon upp själv. Sen kände jag stanken!! Hon hade bajjat, Gud i Skruven va hon hade bajjat. Inte konstigt att hon varit så orolig i flera nätter, om allt det där låg på kö. Betydligt nöjdare har hon varit hela dagen efter den prestationen.
Nu håller vi på och harvar med tvätt och väskor som ska packas upp. Det är lite trist att komma hem, fast skönt också förstås. Men det känns så tomt på nåt vis.
Men hörni, det går undan med min bok! Bara 34 stycken kvar!! Hejja hejja.
Nu måste jag göra lite mat och prinsessan så jag får krypa till kojs sen. Vi har heldag på Hästberg imorgon!