Det är vad jag har roat mig med idag. Om och om och om igen. Idefix har fullkomligt fått pippi på att rymma. Ett tag lugnade det ner sig lite, men nu är han i sitt esse igen. Så fort där finns minsta lilla springa att smita igenom så försvinner han som en avlöning. Poff! Borta!
Han började tidigt idag, när jag gjorde morgontoilette på Tuva. Anton skulle ut och leka med en kompis och så svisch!
– Mamma, Idde rymde!
Gah! Fort få på Tuva en blöja, få ner henne i rullstolen och jaga vovve. Hasse fick ju ett trevligt uppvaknande.
– Hasse!! Hunden rymmer!!
Lite mer kitschigt än det klassiska ”godmorgon älskling”. Sen har Idde rymt mest hela dagen. När jag väl får tag i honom gör han sitt bästa för att se skamsen och oskyldig ut på samma gång, lägger öronen bakåt och gör ögonen jättestora och valpiga. Funkar inte. Matte är ilsk ändå. Sista gången fick jag hämta honom inne hos grannen. Anton lekte med två kompisar då, en pojke och en flicka, och när jag släppt ut hundarna på baksidan kom flickan in och upplyste mig.
– Vet du, nu är det bara en stor hund på baksidan. Den lilla gick.
– Va?!
Grinden stod öppen! Av nån anledning, strunt samma vilken. Vi är det enda huset med staket runt gården häruppe, så Idefix kunde ju ta sig hur långt som helst! Jag hann nätt och jämt in på grannens tomt när jag hörde hur de försökte få fatt i honom därinne. Åh, vad pinsamt!! Börjar tro att han är besatt, det lilla livet. Inte grannen alltså, utan hunden. Han drar som en vettvillig, nosgrimma funkar ju sisådär eftersom han ålar när han har den på sig. Måste försöka hitta en sele som passar (vi har provat oss igenom en bunt, men ingen sitter bra), för idag när vi gick kvällspromenaden var Iddes tunga blå. Kan aldrig vara bra. Hur kan en så söt liten voffsing vara ett sånt fullfjädrat monster?
Tuva mår bättre i alla fall. Lite. Hon lyckas sova mer sammanhängande på natten, men det tar ett tag att somna och när hon vaknar hostar hon så det låter som en hel avdelning på långvården. Idag har hon orkat stå lite i Teddy och testa de nya däcken. Tanken är att hon ska lära sig köra omkring själv i ställningen som ståskalet står i, men hon var lite skeptisk så här till en början. Pillade lite på däcken, men köra det väntar hon nog lite med.
Nu ropar lilla fjärilen på mig, bäst att hörsamma omedelbums. Puss å kram hela dan!
Hej!
Ville bara säga att jag nu läst din bok, Därifrån och Hit. Jag sträckläste på en dag, kunde inte släppa boken ur sikte mer än för att äta lite mat :)
Vilken oförglömlig resa. Jag har också alltid tänkt att de som får barn med särskilda behov på nåt sätt är utvalda. Precis som den fina berättelsen som du fick av en vän, att gud väljer ut en lämplig förälder. Jag tror inte att alla klarar av att ta sig igenom en sån här sak utan att vara speciell och utvald.
Tuva verkar vara en urstark kämpe och jag har förundrats under läsningens gång hur hon gång på gång visat sin envishet och vilja att leva.
Stor kram! och tack för att du delar med dig av er resa. Mycket tänkvärt!
Men han är iallafall väldans söt den lilla busen…kanske tur för honom ;-)
Skönt att höra att Tuva mår bättre!
Erika
Hej. Det har varit ganska lungt ett tag. Mina syskon har vars en hund. I dag skulle min brors labrador till vetrinären. Han har grå starr fast han bara är ett år. Min systers hund Liza en labbe det med fick även hon åka till vetrinär då hon har slitit av korsbandet i bakbenent. dyrt syrrans hund operation går på ca 10 tusen. Min brors hund vet vi ej ännu. Han får åka till strömsholm en resa på ca 40 mil. Mina föräldras hund mår nu prima hon var sjuk i våras. Det är dyrt när djuren blir sjuka man vad gjörman när en älskad hund blir sjuk? Det är bara att betala för man vill så klart hundens bästa.
Annelie