Gräs-änka

Jaha, så var man solokvist ett tag då. Eller näe, Tuva är ju hemma också. Bara tjejerna! Och Zingo, men han är lite fjollig så han räknas till tjejerna. Grabbarna har åkt till Norge, till Hasses farbror för att fiska lite i havet. Det blev så tomt när dom for, så jag och Tuva tog bilen och for till Borlänge. Det var tokrea på Kupolen, vilket betyder att där kryllar av ungdomar som försöker spendera studiebidraget på bästa sätt. Sen är det ju också så att på slutrean hänger butikerna fram allt som de inte lyckats kränga till normalt pris, och oftast de där pyttesmå storlekarna som ingen vanlig dödlig kan klämma sig i. Så jag gjorde mig inte så stort besvär att ge mig in i bisvärmen av fjortisar som stod i klungor runt klädhängarna. Det är ganska rogivande att bara gå runt och titta på folk också. Barn-rean är nåt helt annat det, för där kan man hitta alldeles normala fina kläder till ungarna. Tuva fick en ny tröja, Anton en skjorta. Han sade åt mig i förra veckan att jag kunde köpa lite mindre t-shirts och fler skjortor istället för det är skönare. Sagt och gjort, en skjorta fick det bli.

Vi håller som bäst på att tampas med en förkylning också, men det har börjat vända mot det bättre nu. Tuva har haft några riktigt tunga dagar och nätter med mycket slem och snor. Ingen feber, tack och lov, men hon har svettats som ett litet monster! Klok som en bok är hon i alla fall, för när svetten börjar rinna ropar hon på mig.

– Mamma! Badda!

Då ska vi badda med en sval, fuktig tvättlapp i pannan. Men ätandet har inte gått nå vidare på sistone. När det var som värst kunde hon inte äta alls, fick hon minsta lilla matbit i munnen så kräktes hon. Men idag har hon i alla fall smakat lite ostkaka med färska hallon till, mumsfillibabba!

Imorgon ska vi till ögonläkaren och kolla om Tuva kan få glasögon istället för den där hemska lappbehandlingen mot sin skelning. Håll alla tummar!!