Sådär ja! Ny dag, nytt mod, nya upptåg!
Idag är jag lite mera uppåt än jag var igår. Vi har varit på förskolan idag, Tuva och jag. Vi kom lite sent så vi trillade in mitt i arbetet med tvärgrupperna. Tuvas grupp målade…på golvet. Ja, alltså på ett papper på golvet förstås men ändå. På golvet. Tuva tyckte att det var lite knasigt, på golvet får man ju inte kladda! Hon fick måla vid ett staffli istället, det är ju lite svårt för henne att nå ner till golvet eftersom hon inte kan sitta. Personalen är så gulliga, dom donar och grejar så att Tuva ska få göra allt som de andra barnen gör, men på sina egna villkor. Efter måleri och sångstund gick vi ut. Alla barn styr direkt mot förrådet, så även Tuva. Där är det djungelns lag som gäller, först till kvarn.
– Vad vill du leka med då, Tuva? undrade jag.
– Vagn. svarade hon utan att tveka.
Hon menade en dockvagn, en sån där Brio-miniatyr av en liggvagn. Men hur tusan ska det gå till? Hon orkar ju inte stå och gå?
– Ska vi inte ta hink och spade, gå till sandlådan och göra kakor?
– Nä. Vagn.
Jahapp…tänka, tänka, tänka. Jag tog ut vagnen och provade lite, jo men hon når ju faktiskt ner att styra vagnen om hon böjer sig lite framåt i rullstolen. Så Tuva körde vagnen och jag körde rullstolen. Som ett tåg. Tuva stornjöt!! Vi åkte runt hela gården och samlade höstsaker; pinnar, löv, kottar, stenar.
Trötta och nöjda med vår härliga förmiddag sjönk vi ner i soffan när Tuva skulle ha lunch (i knappen). Slumrade till lite…vaknade och kollade på klockan…tio över ett. Hjälp!!! Tuva ska ju vara hos tandläkaren om 10 minuter! Panik!!! Fort som tusan ny blöja, på med kläderna, ut i bilen och svisch iväg. Vi hann, med nöd och näppe (det är väldigt nära till tandläkaren). Tuva var lite skeptisk till en början, men den rara tandsköterskan gav Tuva en massa presenter och det vet vi ju, att gåvor kan blidka den lilla donnan. Hon fick tandborste, tandkräm, ett mjukisdjur, en plånbok, kritor och vykort att färglägga. Efter den mutan gick Tuva med på att öppna munnen och få tänderna räknade, sköterskan fick till och med pilla lite på tänderna med den där vassa pigg-prylen! Men bara lite, sen stängde Tuva munnen och sa:
– Bye bye!
Ha ha, hon vet vad hon vill och inte vill. Nu var vi färdiga, punkt och slut. Tänderna såg jättefina ut, förresten. Anton blev grön av avund när han såg alla presenterna, men han ska ju till tandsköterskan om två veckor och då skulle han minsann be om att få precis samma saker som syrran. Rätt ska vara rättvist!
Läste din bok på tåget till Huddinge sjukhus, där vår yngsta dotter hälsar på med jämna mellanrum. Trots att hennes sjukdom inte är i närheten av vad er dotter har, så var det så mycket jag kunde känna igen. Jag har ett behov av att höra/läsa att andra har liknande problem, men även att känna glädje i det svåra. Så när vi kom hem igår från vår resa, så var ju väskan full med ”mutor” från alla undersökningar, op, uppvak m.m. Som tur är så delar lillan med sig till storasyster. Kommer att fortsätta kika in på bloggen, Lycka till!!!!