De ’e jag det, däppt i däsad. Herre min Je, va förkylda vi vart! Pang tjoff bara!
Jag var först, med lite halsont. Sen blev Anton lite hängig. Hasse har ont i halsen och huvudet, igår anslöt sig Tuva till skaran också. Hon och jag nyser så snoret sprutar. Det går åt en och annan näsduk här hemma, kan jag säga. Huga.
Men men, ingen rast och ingen ro, här ska planeras ett boksläpp! Jag är ju i alla fall inte hes längre, man får se dom positiva bitarna! Så jag ska nog klara att hålla mitt boksläpp på lördag, och läsa en snutt ur boken. Anton frågar minst en gång om dan om jag ska baka flera rulltårtsbakelser, han är lite orolig att jag ska ändra mig och bjuda på nåt annat. För min del skulle jag lika gärna kunna bjuda på ihopknölade pappersservetter, för ingenting smakar nåt när man är förkyld. Igår var vi ute och åkte för att leverera lite böcker och insåg att det skulle bli på tok för sent att laga nån mat när vi kom hem så det fick bli hamburgare på Burger King. Alltså, hamburgare är inte särskilt gott i normala fall men när man inte känner nån smak är det verkligen vedervärdigt. Då känner man bara konsistenserna…mjukt, mjukt, mjukare, sladdrigt. Uärk.
Tuva har hållit sig passiv idag, förkylningen suger en del energi. Men enligt henne själv så har hon varit pigg som en abborre! Vi försökte pussla lite, men det blev för jobbigt. Vi försökte läsa böcker, men hon orkade inte lyssna, ville bara bläddra och bläddra. Vi försökte sova middag, men det gick inte det heller. Hon var för trött (jag vet, det låter skumt men så är det). Lite piggare blev hon av att få spela på fars-faster Bojans piano, oh så vackert det lät! Ett piano måste vi införskaffa (det säljer dom väl på Ica va?).
Zingo har i alla fall haft jämt göra idag, han har utnämnt sig själv till förste snor-sanerare. Så fort Tuva eller jag nyser så är Zingo där snabbt som blixten för att försöka få chansen att mumsa på lite prima goja. Och så sägs det att hundar är intelligenta djur…