Här har doftat underbart hela dagen! Imorse kokade Hasse nattens kräftfångst, det doftar himmelskt! Fast inte i Antons näsa, han står nätt och jämt ut med stanken hävdar han. Om jag inte vore så proppmätt efter middagen så skulle jag smyga till kräftkastrullen och norpa mig en smakbit.
På eftermiddagen fyllde Hasse huset med en doft som samtliga familjemedlemmar blev barnsligt glada av, nämligen doften av nybakta bullar! Här vankas ju kalas imorgon igen och utan bullar inget kalas! Jag tog en bulle så snart första plåten lämnade ugnen. Den var så varm att jag närapå brände både tunga och fingrar, men det är så vansinnigt gott med nygräddade bullar!!
Tuva har blivit rädd för sitt rum igen, av någon anledning som vi inte förstår oss på. Idag när hon rullade omkring med ståskalet så föreslog jag att vi skulle gå in på hennes rum och leka lite, jag gick före henne och satte mig därinne. Pillade på lite leksaker, pratade med Tuva och försökte få henne intresserad. Men Tuva rullade inte ens fram till dörren, hon stannade på behörigt avstånd och tittade på mig med panikslagna ögon. Hon blev alldeles kritvit i ansiktet, började kallsvettas, gråta och skaka. Jag var tvungen att gå ut ur rummet, plocka ur Tuva ur ståskalet och sätta mig med henne i soffan för att försöka få henne att sluta skaka. Min lilla fjäril, tänk om du bara kunde tala om vad som är på tok.
Hon får såna där perioder, ibland är rummet hur kul som helst och hon kan leka hela dagarna därinne. Men ibland är det som om hon ser spöken och blir livrädd för att gå in. Jag har ingen aning om varför, men hon visar klart och tydligt att rummet är otäckt och då respekterar vi naturligtvis det. Har funderat på om det är någon leksak hon är rädd för, men det går bra att ta ut leksaker därifrån och leka i köket eller vardagsrummet. Det är som om det är just Tuvas rum som är otäckt i sig självt ibland.
Hon har fått en favorit, som överglänser alla leksakerna i hela rummet just nu. Ett gratulationskort som hon fick av moster Mona! Åh, som hon älskar det kortet. Hon kan åka omkring och hålla i det och prata om det hur länge som helst. Idag lånade Anton kortet när Tuva inte hade det, men det märkte hon direkt.
– Mitt!! Mitt!!
Storebror fick vackert lämna det ifrån sig till lillasyster som greppade det hårt och höll i det länge och väl medan hon begrundade motivet, en flicka som dansar och sjunger med sin hårborste som mikrofon. Tuvas kort, hennes ögonsten.
vilken otur att det inte var idag då som min dator pajade, jag riktigt känner doften av dill o nykokta kräftor och nybakta bullar kan väl ingen sund själ motstå, fast just nu måste jag nog det, eftersom jag påbörjat nåt så tokigt som LCHF, suck,ett långtråkigt projekt som beräknas vara ”slut” lagom till julafton :0) haha…tyvärr är det alldeles nödvändigt dock….hoppas Tuvas ”problem” med sitt rum är övergående och att hon snart känner sig trygg och kan leka där igen, för att ha ångest inför att ”gå” in där måste vara hemskt för den lilla ”solstrålen” …ha en härlig ”födelsedag” idag och skäm bort Hasse lite från mig också…kram från tanten på Häggliden…
Ps. samt en extra puss/kram till min ”favorit hund”, jag är inte så lite betuttad i det lilla yrvädret. Ds