Hela förra veckan gick i stort sett åt till att ha ont i både huvudet och magen, så någon inspiration till att sätta sig och blogga fanns inte alls. Tuvas hjärtmedicin höll på att ta slut och när jag förra fredagseftermiddagen skulle ta receptet med mig ner till apoteket för att beställa mer gjorde jag den fasansfulla upptäckten att vi inte hade något recept kvar. Det var slut och jag hade helt missat att beställa ett nytt!!
Det kanske inte låter som någon stor sak, men att få tag i en läkare på barnkliniken som kan skriva ut ett nytt recept är inte helt lätt. På måndagar har de ingen telefontid alls, så jag lämnade ett meddelande i internettjänsten Mina Vårdkontakter och hoppades på snabbt svar (och passade på att skriva AKUT med stora bokstäver i texten). Sen satte jag igång med att telefontrakassera apotekets kundtjänst för att kolla om något recept kom in. På tisdagen kom ett recept in på datorn och jag kunde beställa medicinen och bad apotekaren att skriva AKUT med stora bokstäver på beställningen, vilket hon gjorde. Därmed inte sagt att det gick fort att få fram medicinen… På onsdagen susade jag in strax innan stängning, helt övertygad om att medicinen skulle ha kommit. Tuva hade nämligen bara två doser kvar hemma, av en medicin som hon ska ha tre doser av per dag… Ingen medicin hade kommit, och nu brände paniken i bröstet och tårarna bakom ögonlocken. Men apotekaren tipsade om att det fanns samma typ av medicin (men i annan dos och inte avsedd att ges i sond) av fabrikstillverkad typ som kanske kunde fungera som ersättare tills Tuvas medicin anlände, det kunde nämligen ta upp till fem dagar att få fram den. Fem dagar helt utan hjärtmedicin luktar ambulansfärd lång väg, så i torsdags satte jag igång att jaga läkare igen. Jag hade tur och fick tag på Tuvas läkare snabbt, och han skrev ut medicinen.
Jag blev så lättad att huvudet höll på att explodera. Lugnad fortsatte jag jobba (jag var på jobbet när jag fick tag på läkaren). Jag hade varit duktig och överfört alla bilder från jobbets digitalkamera till en mapp på datorn. Över 300 stycken, det började bli trångt på minneskortet. Glad i hågen satte jag det nu tömda minneskortet i kameran, nu var den redo att knäppa nya, fräscha bilder. Sen öppnade jag mappen dit jag fört över alla bilderna, eftersom jag skulle skriva ut ett helt gäng av dem…och upptäckte att mappen var lika tom som minneskortet. Jag hade lyckats radera ALLA bilderna! Permanent!!
Hettan steg i ansiktet, jag skämdes så jag höll på att dö och migränen kom som ett brev på posten. Pangtjoff!
Jaja, det var ingen som blev arg på mig. Men å andra sidan har jag svårt att föreställa mig att någon av dem blev särskilt glad heller…klantarsle! Jag tog min migrän och min skam, gick hem och kröp ner under täcket. Bilderna var för evigt borta, men huvudvärken kunde jag ju åtminstone mota en aning med medikamenter..
Sen var allting frid och fröjd över helgen. Mamma och pappa kom upp, superdundermysigt! Älskar er!!
Nästa huvudvärk kom inte förrän idag när Linda ringde mig på jobbet och bad om råd. Det var totalstopp i knappen. Det gick varken att spruta in eller dra ut något överhuvudtaget. Toppen! Boven i dramat var medicinen Tuva fick i väntan på den beställda varianten. Tuvas hjärtmedicin specialtillverkas, det är pulver i små kapslar som vi sedan öppnar och blandar pulvret med vatten. Ersättningsmedicinen är tänkt att sväljas hel. Den löste inte upp sig i vatten, utan föll sönder i små små kulor. Och en knapp på magen är inte tänkt att kunna släppa igenom ett helt gäng små kulor…kulorna kilade ihop sig till ett jättestopp. Skit också!!
Det enda råd jag kunde ge var att fortsätta försöka att omväxlande trycka i och dra tillbaka vätska för att lösa stoppet. Långt om länge släppte det! Idag är den ”riktiga” medicinen hämtad. Puh!!
Kommande vecka ska Fjärilen ta det väääldigt lugnt, för hon har nämligen börjat hosta och slemma så smått. Vi hoppas kunna mota Olle i grind, för det är ju äventyr på gång! I lördags bokade vi nämligen in en resa som Tuva och Linda ska göra kommande helg. De ska åka och titta på Stockholm International Horseshow!!!
Stooooppppp – ta inga nya bilder på ditt minneskort – om du låtit bli det så går dom att få tillbaka med ett imageresscue program!!! Även om du har börjat ta nya bilder med det så kan du nästan vara helt säker på att inte allt är borta!
Krya på dig Tuva. Hoppas du och Linda får en bra resa