Att välja en bra dag

Det skulle kunna ha varit en skit-dag idag. När jag vaknade var jag supertrött, kunde inte tänka på nåt annat än att få gå och lägga mig igen. Fick Anton klar för F-klassen, ett sedvanligt tjafs i hallen först så klart. När jag kom hem igen, 08.05 så sov fortfarande Tuva och Hasse. Jag tänkte bara krypa ner under täcket och hålla om min make i 5 minuter innan jag väckte både honom och Tuva. Somnade som en gris och vaknade igen 10.30 (vaknade lite halvt några gånger under den tiden, då Tuva hostade men somnade in igen när jag hörde att allt var bra med henne). Såg vad klockan var när jag slog upp ögonen och insåg att kvällen skulle bli sen (innan Tuva fått sina mål med mat och mediciner). Klev upp och skrotade lite med Tuva, vi lekte på hennes rum och lagade mat, matade dockan, lekte/sjukgymnastiserade lite. Sen fick jag idé-torka. Vi kunde inte gå ut, eftersom hon fortfarande har väldigt besvärlig hosta.

Fingerfärg! Vi plockade fram färgen, vaxduken, förklädet och ett papper, sen satte Tuva igång att skapa. Men det blev inte som hon tänkt sig, det är lite svårt att få färgen som man vill på papperet när handen inte vill öppna sig och armen inte riktigt vill åt samma håll som Tuva tänkt sig. Hasse doppade ett finger i färgen och gjorde ett streck på min kind, ni skulle sett Tuvas ögon…man kunde verkligen se en idé kläckas! Ett tu tre så hade vi övergett papperet och övergått till att måla mammas kind istället! Oh, så vacker jag blev. Jag målade Tuva lite också, sen dekorerade hon sig själv till perfektion! Härligt kladdigt smetigt! Tuva skrattade så hon höll på att kikna!

På eftermiddagen for jag och Anton till ridhuset, efter sedvanligt tjafs i hallen om vilka kläder han skulle ha på sig. Framme i stallet kändes det lite annorlunda än vanligt, jag kan inte sätta fingret på det men nånting var annorlunda med hur Anton gick in i stallet. Som om han växt och mognat sen sist vi var där. Med van hand tog han tyglarna på den häst han blev tilldelad och ledde den till ridhuset. Det var som om allt de tränat på hittills plötsligt trillat på plats och blivit självklart! Han red som en gud hela lektionen, jag behövde inte tjata om att korta tyglarna eller hålla ut i hörnen eller hålla avståndet till hästen framför. Han styrde hästen som om han inte gjort annat sen han var liten knodd! Idag skulle barnen rida lätt (alltså stå i sadeln eller omväxlande stå/sitta i trav) genom en bana av bommar (som låg på backen) och sedan trava en sträcka. Han fick så mycket beröm idag så jag vet inte vad! Två nya flickor har tillkommit, och ridläraren framhöll Anton som exempel på hur man sitter korrekt i lätt sits.
– Titta hur Anton sitter, det är precis så det ska vara.

Oj oj, gissa om sonen växte där i sadeln! Och jag med förresten, stolta mamman kunde redan se sonen flyga över höga hinder med sin vita springare…

Men härligheterna slutade inte vid ridhuset, nej då. Till middag idag bjöds Chili con Carne. Till saken hör att Anton avskyr mat som är ihopblandad, han vill ha ingredienserna var för sig. Han avskyr också burk-tomater och allt vad bönor heter. Men idag tog han en tugga och utbrast:
– Din Chili con Carne är mycket godare än skolans!

Efter ytterligare två tuggor var han tvungen att försäkra sig om att det fanns mat kvar i kastrullerna, för han ville hemskt gärna ha en portion till. Kors i taket!
Så det kunde ha varit en skitdag, med tanke på hur den började med tröttheten som följdes av en fruktansvärd huvudvärk och lite illamående. Men med allt härligt idag har det ju varit omöjligt att se det här som nåt annat än en helt fantastisk dag! För man kan faktiskt välja, hur dan dagen ska vara. Jag hade kunnat tycka synd om mig själv hela dagen, för att jag var trött och hängig å allmänt eländig. Men jag valde att ha en underbar dag!

Förresten, vi har sovit första natten i vårt nya sovrum. Det är underbart!!