Är det inte typiskt?

Jo, lite typiskt är det. Nu, när det är soligt och varmt blir Tuva hängig. Istället för att sitta vid badplatsen och svalka fötterna i vattnet ligger vi under luftpumpen och kör AC:n för allt vad den håller. Istället för en promenad ner till ICA för att köpa en glass vandrar jag omkring i huset och drar ner persienner och rullgardiner, allt för att hålla solen (och därmed värmen) på avstånd. Och Tuvas helg är i antågande.
Hon har länge längtat efter att få åka och sova över hos sin assistent, och assistenten har också sett fram emot det. Linda jobbar en helg i månaden och för en månad sen planerade vi att under Lindas helg i juni skulle Tuva få åka dit. Å sova över. Tuva har varit eld och lågor, tjattrat om vad de måste packa med sig, allt vad de ska göra. Promenera med Lindas hund, leka med kaninen, poppa popcorn och ligga i soffan å titta på Hello Kitty. En tjejkväll, bara dom två.
Och så kommer det en (#%@¤) infektion!

Jag vet inte riktigt vad det är än. Hon ser ut som en dåligt vattnad tulpanbukett, magen är i olag och hon har små värmeutslag i ansiktet, som trängs med en miljard myggbett (okej, tio stycken). Men jag VILL inte! Fan, kan hon inte få njuta lite av solen och sommaren, hon också?!
Vi får försöka ta det så lugnt vi bara kan och be många böner om att det räcker för att stävja vad det nu än är som rör sig i lilla kroppen. Pilla navelludd och glo på film. Hoppas, hoppas, hoppas…