Hemma bra, men hemma bäst

Nu har det varit tyst några dagar i bloggen igen, men det är av förklarliga skäl. Vi har nämligen varit bortresta! Och då vill jag inte blogga medan vi är bortresta, då kan jag lika gärna sätta en skylt på ytterdörren där det står ”Kära förbrytare, vi är inte hemma så var så vänliga å kliv in, ta vad ni behagar och gå igen”. Bättre då att blogga när man kommit hem igen! Förbered er på ett lååångt inlägg! =)

Vi har spenderat en helt fantastiskt underbar långhelg hos mina föräldrar i Hummelsta! I torsdags packade vi bussen proppfull (näe, jag överdriver inte. Det går åt en hel väldans massa packning när vi ska sova borta) och styrde kosan ”hemåt”.
I fredags, på min födelsedag, serverades jag (alkoholfritt) rosa bubbel och jordgubbar på sängen. Mums! Sen packade vi oss iväg åt olika håll. Pappa körde Hasse till Stockholm där han skulle spendera hela helgen (fast han kom ju hem varje kväll, förstås) med att gå vid sidan av den helt fantastiska fotografen Juliana Wiklund och får lära sig massor om fotografering. Mamma och jag packade in barnen i bussen och styrde mot Västerås där jag fick min födelsedagspresent: shopping! Vi hade en supermysig dag och barnen var på gott humör hela dagen (!). Anton sa att det var hans present till mig, att han inte gnällde när jag sprang ut och in ur affärer och provrum. Gullrumpa!
För visat tålamod belönades han rikligt, han fick välja en leksak på Zetterlunds leksaker. Tuva fick också present, hon valde ett nytt hårband inne på Glitter, men det var innan vi kom till leksaksaffären. Och där, på Zetterlunds, såg Tuva en liten Hello Kitty-gosis…
– Mommo? Titty….
– Men du har ju fått present, du fick ju välja ett hårband. Nu var det ju Anton som skulle få köpa sig nåt.
– Titty… (nu vek Tuva ut underläppen och började darra med den)
– Tuva, du har ju högvis med gosedjur hemma. Och en jättestor Kitty! försökte jag.
– Tiiittyyy….buuäää….

Mormor smälte som en klick smör. Klart ungen skulle ha ett gosedjur, särskilt som Anton av alla leksaker valde ett gosedjur, även han. En mjukis-Yoshi från SuperMario. Hehe, de vet hur man lindar mormödrar runt sina små fingrar. Båda barnen blev jättelyckliga och har kramats med sina gosedjur hela helgen!
Det enda smolket i bägaren på hela dagen var när Tuva gjorde nr 2 och vi var tvungna att göra en helsanering. Vi gick till McDonalds handikapptoalett/skötrum för att ta hand om ”olyckan”. Där stötte vi på irritationsmoment nr 1: De gamla 5.-/10:- för att ta sig in på dass är ett minne blott. Nu ska man skicka ett SMS för att erhålla en kod att knappa in för att öppna toalettdörren! Jag fick skicka 2 st, och ingen av de koder jag erhöll öppnade den jäkla dörren. Som väl var hade en anställd sett hur jag allt mer frustrerad stod och tryckte på den lilla knappsatsen och övervägde att slå sönder eländet i hopp om att låset skulle gå upp, så han kom och knappade in en huvudkod. Tack då.
Väl inne var belysningen urusel (antagligen väldigt miljövänlig och energisnål), skötbordet var en ranglig plåtkonstruktion full av tejpbitar och gamla tuggummin (tack och lov har jag alltid dragskydd med mig att täcka dylika hemskheter med). Jag stod hela tiden med ett knä under skötbordet eftersom det svajade så pass mycket att jag var rätt att det skulle ge vika. Kranen var försedd med sensor (också det säkert väldigt miljövänligt tillika idiotiskt när man behöver byta en blöja) och bjöd enkom på kallvatten. Svettig, stressad av situationen och med ilskna tårar rinnande nerför kinderna fick jag tvätta av Tuva från nacken ner till knävecken med isvatten. Det borde finnas någon slags jämvikt mellan miljötänk och ett skötrums praktiska funktion men det gjorde det absolut inte på just den toaletten.

Nåväl, resten av dagen förlöpte väl. Mamma bjöd på en hemlagad middag värdig vilken kunglighet som helst och jag kände mig som en prinsessa hela dagen (med undantag för skötrumsincidenten). På kvällen fick jag ännu en födelsedagspresent: min bror kom, en dag tidigare än planerat! Jag blev så glad!
I lördags tog brorsan med sig Anton och morfar till Västerås för en egen liten shoppingrunda! Anton har ju fyllt år och morbror kunde inte komma på kalaset, så i lördags fick han åka till Toys ’r Us och välja sig en present! Gissa om han trivdes med den lösningen?!
Mamma, Tuva och jag slappade hemma och hade det bra. På sena eftermiddagen, när solen inte stekte så outhärdligt längre, åkte vi allihop till Kungsgårdens djurpark och spanade in allt från älgar och rådjur till mufflon och minigrisar. Mysigt, men hutlöst dyrt. Där betalar vi nog aldrig in oss igen (120 spänn för vuxen-biljett). Nästa gång nöjer vi oss nog med en kopp kaffe i fiket medan Anton utforskar lekparken.
Söndagen helgade vi med att inte göra något alls. Tuva och Anton låg skavfötters i hammocken medan jag satt bredvid i en solstol och gungade dem med tårna. Ljuvligt!

Hasse kom hem på kvällarna och var alldeles lyrisk över allt han lärt sig under dagen och fullkomligt tagen av alla känslor han upplevt när han varit med och fotograferat kärlekspar. Och det är nog känslan som präglat oss allihop, hela helgen. Total och fullkomlig, harmonisk kärlek.

Igår när vi skulle åka hem tog mamma en liten fryspåse, blåste den full med luft, knöt ihop den och räckte den till mig.
– Här! Ta med den hem. Vet du vad det är?
– Nääe?
– En hel påse kärlek!

Brorsan fick en likadan påse att ta med hem till Nyköping. Älskade lilla mamma!
Påsen står här i köket. Jag har satt på en etikett för att ingen av misstag ska tro att det är en tom påse, och kasta den.