Äppelet. Moos!

Tuva har gått 10 steg med Rulle idag! Det ni, tio stycken. Fast det var jobbigt, och hon sa ”ajaj” mest hela tiden, men hon gick i alla fall 10 steg!

Så har hon gjort mos också, äppelmos. Eller äppeletmoos, som hon säger. Vi fick nåt ryck på eftermiddagen, sisådär mittemellan mellis och middag. Först bakade jag lite, till Hasses kalas på lördag. Sen kom maken in och tittade på mig i köket.
– Du, ska vi ta och göra lite äppelmos?
– Nu?
– Jaa…nu.

Sagt och gjort, ut i trädgården och hämta äpplen (gud i skruven va mycket äpplen vi har på trädet), sen var det bara att sätta igång. Tuva hjälpte självklart till, hon langade äpplen som jag ryckte bort stronken på och delade, sen kokade vi dem en aning på spisen och slutligen gjorde Hasse mos av dem i assistenten. Tuva blev alldeles vild i sitt äppel-arbete, hon lade äpplen på bordet, golvet, i skräphinken innan hon slutligen övergick till att bara veva runt hejdlöst med händerna i äppelbacken. Men hon blev vansinnigt arg när kastrullerna var fulla och vi måste ta en liten paus i äppelskärandet i väntan på att kastrullerna skulle koka klart och bli tömta i assistenten. Tårarna sprutade och kinderna blev rosenröda medan hon deklarerade hur dum mamma var som tog bort äpplena.
När vi var färdiga med alla äpplena och hade producerat 20 liter prima hemgjort, superekologiskt mos så tyckte Tuva ändå att vi kunde göra lite mera. Jag försökte förklara att nu var äpplena slut, men damen är inte dum inte, hon tittade ut genom köksfönstret och så att trädet minsann fortfarande dignade av frukt! Lite nöjd blev hon dock när hon fick smaka en stor sked ljummet mos av pappa.
– Mmmm…gott. Moos!