Jajamensan, nu är han 6 år, min lilla plutt. Jag kan inte riktigt greppa det, att han blivit så stor!
I fredags kväll fick jag den sista 5-årskramen, och minsann var han inte lite större på lördagsmorgonen? Jag tror bestämt det. Fast han hade inte ro att ligga kvar och vänta på att bli uppvaktad. Han hade beställt sin önskefrukost, på födelsedagen får man önska all mat. Så till frukost blev det varm o’boy med marshmellows och honungsmacka. Önskelunchen var kryddnudlar, ni vet dom där som man brukar kunna köpa 3 för 10:-, dom gillar han. Till middag ville han egentligen ha pannkakstårta, men eftersom vi andra skulle grilla gick han med på att byta pannkakorna mot grillade hamburgare och läsk.
Hela dagen var alldeles kanon! Våra presenter hade han ju fått i förskott, men morbror och moster var ju här, så det blidde paket ändå. Och så kom mormor före lunch, och Kristin å Patrick, så Anton hade jämt göra med alla presenter redan innan kalaset. Jag får medge att jag var lite nervös inför kalaset, med förra årets virrvarr färsk i minnet. Men i år hade jag garderat upp med gott om hjälp; mormor, morbor och moster såg efter Tuva och så skickade jag iväg Hasse med Zingo. Jag tror inte vår lilla vovve hade klarat av att hålla sig på mattan med åtta små gobitar att pussa på.
Men se kalaset, det gick som på räls. Nöjda, glada och väldigt fint utklädda barn slog sig ner vid fikabordet. Där fanns en fé, en älva, ett träsktroll, en fladdermus, en prinsessa och en Spiderman. När dom mumsat sig mätta på godsaker och alla paket var öppnade sprang dom ut som ett litet lämmeltåg och lekte länge och väl (med mammsen diskret övervakandes från lagomt avstånd). Rätt som det var vrålade Anton att nu var det disco i hans nya rum, och så försvann lämmeltåget upp. Själv blev jag stoppad i dörren till sonens rum:
– Nänä, bara för kalas-inbjudna. sa den lilla älvan.
Jaha, det var bara att lomma ner igen. En halvtimma innan kalaset var slut kom dom ner som på beställning, och Anton och jag gick ut och gömde alla godispåsar vid stenröset på allmänningen (Anton tyckte att han var lite för stor för att anordna fiskdamm i år). Sen satt alla åtta festprissar och mumsade på sina skatter tills föräldrarna började droppa in för att hämta. Min mest ansträngade insats under hela kalaset var nog att blanda saft…vad tusan gjorde jag fel förra året? Med den här nivån på kalas hade jag ju kunnat bjuda hela Antons avdelning på sisådär 20-25 ungar!
Lagom till vi hade röjt bort alla halvätrna Ballerinakakor och bullrester vankades det vuxenkalas med tårta och grillkväll. Anton, som redan var så nöjd med allt han hade fått, hade till slut lite svårt att koppla att han skulle få flera. Han satt förnöjt och pillade med Optimus Prime (en robot) när farfar kom med en cykel.
– Men, vem ska få den där fina cykeln? frågade morbror.
– Ja, inte är det då jag i alla fall. sa Anton förnöjt och fortsatte pilla med roboten.
Nå, till slut hajjade han att cykeln var till honom. Av farmor fick han ett Nintendo DS.
– Mäh, ett sånt här fick ju inte du köpa åt mej pappa. Det har ju mamma sagt. Va bra att jag fick ett av farmor då!
Idag valde han bort godnattsagan mot att få spela en stund på sin nya ögonsten. Tio minuter in i spelandet anropade han mig med sin nya walkie-talkie.
– Mamma, kom.
– Vad är det gubben, kom?
– Kan jag få ett glas vatten, kom?
– Jag skickar upp pappa med det, klart slut.
– Klart slut.