Det här med snuset alltså, det bordläggs tills den här förkylningen är över.
Tuva är riktigt duven, svullen i ansiktet, trött och gnällig, lite feber, massor med snor, ögonen är alldeles rödsprängda och rinniga. Igår kväll, vid elva tror jag, kom första flygspyan för den här förkylningen. Hon hade svalt alldeles för mycket slem (eftersom hon inte hostar och harklar som vi gör). Blääärg över hela golvet (jag hann undan från både soffan och bordet). Mäkta imponerad av min kräsmagade man som resolut och utan tvekan torkade upp eländet medan jag tvagade Tuva och mig själv! Du är bäst, älskling!.

När vi torkat och tvättat och fått läget under kontroll igen tog vi de sista prillorna i dosan. Det kändes lite tufft, eftersom vi vet att dunderfökylningar=vakna nätter. Abstinens är liksom svårt nog, som det är, utan att ha en dundersjuk dotter och vakna nätter med i beräkningarna. Så igår kom Tobbe Viklund, vår räddande ängel, upp med lite snus vid midnatt. Du räddade oss, ska du veta. Vi har haft en tuff natt! Jag gick och lade mig vid två-tiden, då tog Hasse över. Klockan 06.00 gick jag upp och löste av honom så att han också fick några timmars sömn. Sen får vi lösa av varandra under dagen.
Lite trist att det är så jäkla kallt ute, annars är det skönt att ladda batterierna med en lång promenad. Men i -20 grader…vet inte om det inbjuder till så långa promenader…

Nu måste jag gå och tvätta lite nerkräkta kläder, tjipp å hoj vet ja!

Näe, här är läget inte på topp kan jag lova. Snusandet går det riktigt bra med, på så vis att vi inte har slut på snus ännu. Men här är infektion på gång, både Hasse och jag hade grymt ont i huvudet igår och idag har jag varit yr i bollen precis hela dagen. Tuva var lite pluffsig runt ögonen igår, och idag fick vi förklaringen. Dunderförkyld, det rinner ur ögon och näsa, hon är så trött och ynklig.

Jag är så heligt jäkla less på förkylningar nu! Tuva hinner liksom aldrig samla sina fulla krafter innan nästa förkylning slår till, det är inte rättvist! Jag känner mig så maktlös när hon gråter och kvider, snoret rinner från näsan, ögonen är alldeles blanka och dreglet blöter ner tröja efter tröja. Tack och lov har hon ingen feber ännu. Den får gärna hålla sig borta för när den slår till orkar hon ingenting.

Vi har varit hos svärmor och blivit bortskämda med god middag, lamm bjöds det idag. Mumsfillibabba, tack tack! Hinner inte längre lägesrapport, Tuva gråter. Puss å kram på er!

De här tjyvstarterna verkar ha satt sig hos mig. Jag adventspyntade ju för tidigt i år, och idag åkte granen ut. För tidigt. Men han var dö, den stackarn. Slutade dricka vatten. Då vet man att loppet är kört, lika bra att slänga ut trädskrället medan åtminstone några barr klamrar sig fast vid kvistarna!
Anton blev inte stormförtjust, granen ska man ju slänga ut på julgranslundringen i januari. Jag passade på när han inte var hemma, att pynta av och kasta ut granen. Anton for ut till Kallbäck med farmor och farfar en sväng och fick lite frisk luft å rosiga kinder.

Nämen, vart har mitt hyfs tagit vägen? GOTT NYTT ÅR!!! Det är ju nytt år nu, 2009 vet ja! Eller ”grått nytt hår” som Johan och Tanja sa igår. Lite kul tycker jag, eftersom vi var fyra rakade huvuden på festen… Men jag vill inte ha grått hår om jag spar ut det. Inte helgrått…lite brunt kan det väl vara än?
Vi firade nyår hos Nilla å Raie, med deras grannar och vänner Johan å Tanja. Massor med hemfiskade kräftor och ädla drycker, mums! Nej, nu blev det fel. Det var inte massor med ädla drycker, det var kräftor det fanns massor av. Och de kräfva ädla drycker. I måttliga mängder.

Efter maten blev vi introducerade till Wii Fit, vilken hemsk spelidé. Fast häftig ändå. Jag är nog bara lite sur för att jag inte blev nöjd med resultatet av registreringen. Förvissso tyckte den att mitt BMI låg inom gränsen för idealiskt, men sen var det balanstester också. Min Wii Fit-ålder blev enligt maskinen…. 53 bast! Men hallå, det är ju nästan pensionsålder! Maskinen tyckte att jag borde ta lite bättre hand om mig själv, jag är benägen att hålla med. 53 år gammal…i en kropp som blott sett 28 vårar. Illa illa.
Balans är väl inte min starkaste sida, men det var helkul att spela Wii Fit! Rocka rockring var något av det jobbigaste jag provat på! Vi såg i alla fall hysterisk roliga ut där vi stod på den vita lilla brädan och snällt gjorde som apparaten sade till oss att göra!

Tuva var lite för trött för att prova nån Fit-bräda, men hon satt förnöjt i vagnen och tittade på. Så länge alla höll sig lugna, vill säga. Tanjas söner var med och firade, så Anton lekte förstås med dem. Pojkar är pojkar, det blir gärna lite hög volym och mycket bus, men det gillade inte Tuva. Hon blev både ledsen och arg när grabbarna busade! Det är allt en riktig liten fredsmäklare vi har här hemma. Det hjälpte inte att vi försökte förklara att grabbarna bara busade och lekte, sådan lek gick inte för sig i hennes sällskap!

Vid tolvslaget gick alla ut för att titta på fyrverkerier medan jag stannade inne med Tuva, Albin (Nillas hund) och Idefix. Zingo var hemma hos svärföräldrarna där det inte smäller lika mycket, eftersom han är så fruktansvärt rädd för smällare. Idefix lyfte inte ens på ögonbrynet när det började smälla och dundra utanför, han brydde sig inte för en sekund. Han hade fullt upp med att försöka tugga i sig varenda stump tugge-ben som Albin hade hemma!
Tuva var inte heller så imponerad av fyrverkerierna, vi tittade lite i fönstret men Tuva ville gå tillbaka till soffan och mysa under filten istället. Vi blev lite sena hem, tror inte Anton kom i säng förrän halv två. Tuva hade ingen lust alls att sova, hon gnekade och gnällde natten igenom så vi låg på soffan. Hon hade ont någonstans igen. 05.45 somnade hon äntligen ordentligt så att jag kunde lägga henne i sängen och sova lite ”riktigt” själv. Anton tog (hör och häpna) sovmorgon och vaknade inte förrän klockan nio! Tuva vaknade strax därefter, inte färdigsoven på lång väg. Jag har försökt flera gånger att få henne att sova middag, men icke sa nicke. Trots att både hon och jag var så trötta att ögonen gick i kors på oss!
Vi gick ut på en härlig promenad istället, och fick lika fina kinder som Anton hade när han kom hem!

Men nu sover de små trollen, som klubbade sälar. Tuva var inte svårövertalad ikväll, inte Anton heller.

Någon vecka eller två framöver får ni ha överseende med att det kanske blir lite glesare mellan inläggen, eller att de kan bli korta eller en smula osammanhängande. Jag har nämligen bestämt mig för att lägga av med snuset! Hasse ska också sluta, så vi räknar med två veckor av småfräsande åt varandra.
Det är lite läskigt att sluta, vilket alla som har slutat röka/snusa säkert känner igen. Vi har ju slutat förut, men varit så korkade att vi trillat dit igen. I alla fall, när man slutar med sig regelbundna nikotinintag så händer det en massa knasiga saker. Jag blir trött, trögtänkt, sluddrar lite, konstant hungrig, jäkligt irriterad, lite deprimerad, illamående, får huvudvärk. Det är helt sjukt egentligen, att man överhuvudtaget stoppar snus i munnen (lika korkat som att röka). Om abstinensen ger den här effekten som jag beskrivit, vad har då inte allt detta gift gjort med min kropp i alla dessa år? Huga!

Så, önska oss lycka till. Det kommer vi att behöva.