En liten promenix

Ordet ”diabetes” nämndes i en konversation här hemma varpå sonen utbrister:
– Det är så himla jobbigt! Man bara bajsar och bajsar hela tiden!

Hmm…det var för mig ett okänt symptom på diabetes.
– Jag tror du tänker på diarré.
– Jaha, ja kanske det ja.

Det är inte alltid så lätt att hålla rätt på och använda nya ord man lär sig när man inte riktigt vet vad dom betyder!

Mamman har varit lite prillig idag. Jag tog en promenad med Zingo, utforskade en ny bit av Dalkarlsvägen som också är skoterled. Kanonfint att gå i på vintern. Vi gick och gick, för varje steg förundrades jag mer och mer av hur fantastiskt vackert det var där i skogen. På vissa ställen stod träden glest och släppte fram solljuset som värmde mot kinden och gav syre åt själen. På andra ställen stod träden så tätt intill varandra att de nästan bildade en katedral där ljuset mjukt filtrerades genom snötäcket. Jag var som ett barn på julafton, runt varje ny krök väntade något vackrare än vad vi just passerat. Rätt som det var ploppade jag ut på en väg. Vägen till Rörshyttan. Benen ville inte sluta att gå, så vi fortsatte ner mot Rörshyttan, vek in i Västerbyn och gick den gamla järnvägen hem. 2½ halv timme knatade vi. Min lilla skogspromenad blev en sisådär 1,2 mil lång! Men det var ljuvligt. Till och med värt skavsåren!

Arizona har också varit på ute på äventyr. Eller, inte ute, då hade hon ju frusit ihjäl! Inne på äventyr kan vi väl säga då. Hon fick komma ner och kila på köksbordet och käka paranötter som Hasse delat i två delar. Fyra halvor knödde hon in i sin lilla mun! Beundransvärt! Visst ser hon himla nöjd ut?

3 reaktion på “En liten promenix

  1. Annelie Johansson

    Arizona ser så nöjd ut där hon sitter. Min lilla kanin älskar nötter.

    Annelie

  2. Solveig

    Ja, det var ingen liten promenix, jag kommer ihåg området du gick, vi brukade bada och åka vattenskidor vid IOGT:s stuga, och i Rörshyttan var vi på midsommarfester. Gamla järnvägen blev ju väg på senare år, men jag har faktiskt åkt bil där i början. ”Kollo” fanns det också på den sidan.
    H Solveig

  3. Bojan

    Det var den vägen genom skogen, som jag red när jag red till Långsbyn. Håller med om att det är en fin väg. Vi funderar på att åka skidor till Långshyttan endera helgen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *