Znubbla

 

Kolla vad jag fick av allra bästaste grannarna i ”grattis-i-efterskott-present”! Mitt alldeles egna Zumba-DVD kit!
Jag blev lyrisk!!

Zumba hör man ju om lite här och var, det har varit några pass i Långshyttan också men jag har tyvärr inte haft möjlighet att gå på dem. Så klart har man sett reklamen på TV och tyckt att det såg skoj ut, och alla som provat på någon Zumba-klass har blivit omedelbart Zumba-bitna. Just det här kitet har jag suktat på ett tag, men inte kommit mig för att skaffa det.
Jag fick det igår, och provade så klart ett pass redan igår kväll. 60 min basic, bara de grundläggande rörelserna nedbrutna i enkla 1-2-3 steg. Tja… 1 och 2 klarade jag ju, men på 3 sätter man liksom ihop alla delar till ett snitsigt steg. Medan tre undersköna damer i lågt skurna jazzbrallor och träningsbh-ar som visade alla spelande muskler och slanka midjor graciöst och sensuellt dansade sig igenom stegen hade jag fullt sjå att stå kvar på benen. Det var ju fötter överallt, och då hade jag bara mina egna två att hålla rätt på! Att sedan lägga till lite klatschiga armar till steget var ju dömt att misslyckas, jag trasslade in mig i mina egna fötter och fick ta till ett akrobatiskt språng för att inte stå på näsan!
Herregud, som jag skrattade. För att inte tala om hur mycket Tuva skrattade som låg i soffan och bevittnade hela spektaklet. Lägg till en son med svidande ärlighet som konstaterar att ”du har väldigt mycket större rumpa än instruktörerna” så blir det lite svårt att fokusera på uppgiften.

Och höfterna. Herregud, höfterna! Hur tusan är dom där instruktörerna ledade egentligen? När jag försökte knycka med höfterna som dom gjorde tog det ju liksom stopp och ryggskottet kändes som om det låg nära till hands. Men jag tog mig igenom hela programmet, 60 minuter i makligt tempo…och blev genomblöt i svett! Så nån nytta lär det ju göra även om jag inte är någon graciös latinamerikansk skönhet precis. Jag ser mer ut som… Okej, låt mig måla en mental bild:

Tänk dig en stelopererad epeleptiker, alltså stelopererad i alla ledar du kan tänka dig, som får ett grand mal men liksom inte trillar omkull utan bara flaxar omkring okontrollerat. Då vet du hur jag ser ut när jag tränar Zumba. Tack gode gud, att jag gör det hemma i mitt eget vardagsrum och inte ute bland folk i en Zumba-klass. Men roligt som tusan är det, jag har tränat basstegen idag igen. Vem vet, förr eller senare kanske höfterna hoppar ur led, så jag kan skaka dem som instruktörerna?

Puss å kram hela dan!!

En reaktion på “Znubbla

  1. Kajsa

    Har inte skrattat så mkt på länge som när jag läste om din zumba! Så sannt och så härligt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *