Klockan är tio över ett på natten. Förkylningen gör det jobbigt för vår fjäril. Febern gör henne matt, tröttheten gör hennes ataxi värre. Armar och ben skakar, svetten rinner längs hennes vackra panna där hon ligger i vår famn och kämpar. Kämpar för att orka hosta, kämpar för att försöka sova. Hon är så trött, så trött. För några minuter blir kroppen lugn, hon sover gott. Men bara för några minuter. Sedan kommer spänningen, som en våg som sköljer över henne och spänner alla hennes muskler från hjässan ner till tårna. Den drar henne upp i sittande ställning där hon återigen skakande gör sitt bästa för att få fram en hostning. Det blir mer som långa vrål, vrål av frustration över slemmet hon inte kan göra sig av med. Till slut kräks hon. Bara slem kommer upp, bubbligt vitt slem som åkt kana upp och ner länge länge. Hon blir ännu tröttare. Och ännu spändare. Än svettigare.
Varje försök till att hosta kräver så mycket av den energi hon har så sparsamt av. Hon blir lätt lila om läpparna efter varje vrål, kippar efter andan. Hennes skakande händer söker mitt ansikte, finner det och drar det intill sin panna.
– Mamma, mamma…sova.
Mitt hjärta, min fjäril. Om jag bara kunde ta dina plågor ifrån dig, om så bara för en minut! Allt jag kan göra är att torka din svettiga panna och försöka häva dina skakningar med min famn. Ge dig de där få minuterna av rofylld sömn. Hjälpa dig att orka. Jag vilar min panna mot din, du är så svettig och kall. En nysning drar häftigt våra huvuden isär, varenda blodkärl i din vackra lilla panna ser ut att vara på bristningsgränsen innan du väl nyser. Du kippar efter luft igen. Trötta, febriga ögon ser på mig. Trötta, men med en livsgnista så fullkomligt och total att den nästan får mitt hjärta att stanna av värme.
– Mamma? Humlan.
– Ja, min älskling. Imorgon ska du åka i Humlan.
Fy vad jobbigt….
Hoppas lillsnoffsan kryar på sig snart.
*krya på kramar*
Gomorron!!
Vilken otroligt härlig familj ni är, blev helt tagen då jag såg er på nyhetsmorgon förra söndagen.
Du skriver så himlans fint, det är liksom som om man är med er på nåt sätt :)
Hoppas ni får en fin lördag, trots förkylningarna.
Här i Uppsala har det kommit massor med snö inatt, och det är jättefint ute.
Kramar från Nilla
usch så jobbigt för henne och er så klart. Hoppas att hon blir bättre fort!!!
*krya på kram*
Usch vad jobbigt :( Man vill inget hellre än hjälpa sina barn i såna lägen, ta bort det jobbiga. Hoppas hon kryar på sig snart!
/Anna
Jag hoppas så innerligt att din lilla fjäril blir av med sin hemska förkylning snart. Efter att ha läst din bok så förstår jag hur jobbigt hon har det(och du med)!/Stor kram
Krya på dig lilla gumman . Kram från oss,
Men lilla gumman vad jobbigt du har det… Faster kommer upp i em med en hello Kitty bok som du kan bläddra sönder hur mycket du vill, och så ska jag försöka skrämma bort bacillerna… Kram till hela familjen!
Lilla fina tjejen! Hoppas verkligen du blir frisk från din förkylning snart! Önskar också hela familjen krya på er såklart:) Det är inte så kul med halvfriska (eller halvsjuka..) 6-åringar som lider av tristess heller!
Kramar, Caroline
Jag ramlar in här. Vet inte varifrån i cyberspace. Och läser om er Tuva. Er fjäril. Tårar får jag i ögonen. Få saker är värre än att se på när ens barn har det svårt. Om man bara kunde ta bort det onda :-(
Hej familjen, hur har ni det? Mår Tuva bättre? Mår ni bättre? Di här jäkla infektionerna skulle man vilja skicka i älven. I ångermanälven.
Kramar från Agneta og Per
Har tittat in lite då och då här sen jag såg Er i Nyhetsmorgon.
Jag har då aldrig gråtit över ett blogginlägg men nu… Krya på er!
Malin