Torsk på te!

Jag har hittat en ny kärlek…te! Gud, va gott det är!!
Svart te går i nödfall. Vitt te är ljuvligt, grönt är alldeles underbart. Örtte är rena rama himmelriket. Men bäst, alltså allra allra bäst, är Chai. Egenhändigt gjort (köpevarianten är ju inte heller dum förstås). Idag tittade jag inte ens åt kaffet när Nilla å Raie var upp på en fika. Jag, som varit en kaffe-tunna av stora mått! Inte vet jag hur det gick till, det bara tvärvände. Kaffe blev blä, te blev mums.

Det blev en lite stökig natt, denna natt lär bli snäppet värre. Tuva har varit så ruggigt hängig hela dagen, jättetrött men hon har inte sovit nämnvärt. Som grädde på moset har hon sedan några veckor tillbaka besvärats av gaser, som naturligtvis måste bli värre än någonsin nu när hon är förkyld. Hon gråter och skriker som om Hin Håle höll på att slita henne i två stycken, sen kommer där en fis utan dess like och så blir hon lugn för en stund. Tills nästa gas bråkar med henne. Måste ringa farbror doktorn imorgon och försöka hitta en lösning så att fisarna tar sig ut istället för att bara ligga och bråka.

Tuva har i alla fall varit väldigt glad idag, först kom Nilla å Raie och hälsade på och på kvällskvisten kom farfar. Fantastiska farfar, vad gjorde vi väl utan dig? Tuva satt hos farfar och mös medan Hasse gick ut med hundarna och jag nattade Anton. De där små pauserna av avlösning är värda sin vikt i guld, annars skulle vi gå upp i limningen. Jag passade på att hämta nya krafter mitt på dagen, först en promenad men hundarna. Det var inte så kallt, eller ja, det var ju -18 grader, men jag frös inte. Anton följde med mig på skogsturen, det var så vackert! Tjock frost på träden, täckt av ett lager snö, förseglat av ännu mera tjock frost. Balsam för själen.
Det var så skönt att jag tog en promenad till, direkt när jag lämnat in hundarna. Sen var jag pigg som en mört igen!

Just nu ligger lilla fjärilen och snarkar på soffan, som är ställföreträdande säng under förkylningen. Hoppas hon får sova mer inatt, trots att det låter på andningen som att det kommer bli mindre sömn än natten som var. Hon bubblar som en perkulator.
Anton är i alla fall frisk, tack och lov. Med energi som bara en 6-åring kan ha. Han längtar efter att jullovet ska ta slut, längtar efter alla kompisar. Och lite efter fröknarna tror jag, men det skulle han aldrig erkänna!
Han var i alla fall nöjd med middagen idag, falukorv och makaroner. Inga kulinariska utsvävningar från mammas sida. Eller tja, det skulle vara grönsakerna då… Anton stirrade skeptiskt på sin tallrik.
– Vad är det där lila?
– Det är rödkål.

Det var inte vad Anton hörde. Han hörde ”rövkål” och det tyckte han lät mindre smakligt!