Spendera mer än vad man har

Det är aldrig bra. Den som spar, han har. Jag är ganska ekonomisk av mig i de flesta avseenden, men när det gäller min egen energi är jag väl månne lite slösaktig.
Igår när jag vaknade kände jag mig som en ny människa, en superkvinna, en amazon! Jisses amalia, vad pigg jag var när sonen ropade på mig vid halv sex. Likt en studsboll for jag ur sängen och upp på övervåningen för att kvittra ett ”god morgon” till min älskade son och sen var dagen igång. Frukost och påklädning i flygande fläng, hundarna fick sig en redig långpromenad på 45 minuter och vi var hemma igen innan det var dags för Anton att hoppa ur pyjamasen!

När sonen var lämnad på skolan tänkte jag att den här energitoppen borde utnyttjas, det var så skönt att känna sig pigg som en mört efter att ha varit krasslig i en hel vecka. Lilla röda skruttbilen var i skriande behov av en tango med dammsugaren, så det var dagsplanen. Men just som jag körde upp på uppfarten såg jag mina en gång så vackra blomlådor…som inte längre hade kvar sin somriga glans. De passade dock väldigt bra under Halloween, med sina stendöda, bruna blomster. Läskigt.

Jag kunde ju inte börja med bilen när blomlådorna såg ut som de gjorde. Sagt och gjort, jag knatade runt på baksidan för att hämta skottkärran, och fick med mig dystra före-detta-tomatplantor i lasset också. Hämtade en spade i förrådet, lassade på det döda materialet och knatade iväg med det till lämplig kompostplats en bra bit ut i skogen. Nöjd med min insats ställde jag tillbaka skottkärran och skulle ställa spaden i förrådet igen när jag upptäckte att där var hemskt stökigt och skitigt. Så kan vi inte ha det, så jag började med att röja ur förrådet, sortera och organisera tills det var tiptop. Nu skulle bilen äntligen få sin uppfräschning!
Måste bara hämta dammsugaren ur garaget först. Oj, vad stökigt det var i garaget. Verktyg, skruvar och pappersåtervinning i en enda salig röra. Så kan vi inte ha det! Så jag städade garaget också, likt en furie for jag fram och lämnade en underskön ordning efter mig. Hasse tittade ut och undrade hur det stod till med lilla frun egentligen, för lite konstigt verkade det att gå från soffliggande till superstädande.
– Ta det lite lugnt, Ida, så du inte blir sjuk igen. Du kanske inte är så frisk som du tror riktigt än.
– Struntprat, jag mår ju hur bra som helst!

Nåväl, trädgården, förrådet och garaget var i perfekt skick. Nu till bilen. Den blev som ny, nästan. Så ren och och så fin på insidan. Utsidan gjorde jag inget åt, det var för dåligt väder. Hade jag tvättat den så hade det ändå varit förgäves.
Men jag hade ju massor av energi kvar! Så hundarna fick sig en till promenad, ännu längre än morgonsvängen. Wow, jag kände mig verkligen som superkvinnan. Himmelskt frisk och pigg som få. Det blev en säng med dammsugaren inne när jag kom hem, och så städade jag skrubben. Sen hann jag faktiskt inte mer, det var dags att åka till skolan för ett samtal med Antons fröken.

Sonen fick idel ros av sin fröken, mamsen och papsen satt stolta som tupp och höna. För att fira bytte vi den planerade middagskorven mot tacos, och så glass till efterrätt. Goda resultat i skolan måste belönas och uppmuntras!
Jag räknade iskallt med att min energi skulle vara på samma nivå i flera dagar, så igår kväll planerade jag vad jag skulle göra idag. Övervåningen skulle städas och röjas, varpå bussen skulle få sig en likadan behandling som lilla röda skrutten. Jajamensan, och minst en långpromenad med hundarna.
Men se, spenderar man mer än vad man har så kommer det surt efter. Och jag spenderade alldeles för mycket energi igår, som min man försökte upplysa mig om så var jag nog inte så frisk som jag trodde…för idag har jag mått APA hela dagen! Det känns som om den där jädra förkylningen tänker ta om. Huvudet eller närmare bestämt bihålorna har dunkat ända sen jag slog upp ögonen imorse. De var för övrigt inte uppslagna särskilt länge, så fort jag varit ut med hundarna dök jag ner i sängen igen ( Linda hade kommit och var med Tuva). Där har jag legat i stort sett hela dagen, och sovit å sovit å sovit. Men hur mycket jag än tittade under ögonlocken så blev det inte bättre. Till på köpet verkar jag ha delat med mig av infektionen till Linda, som enligt maken såg ut som en gammal disktrasa när hon for hem igen. Men man ska dela med sig av det lilla man har, och har jag inget mer än en sjujäkla förkylning så delar jag naturligtvis med mig av den! Varsågod!

Tuva har varit ungefär lika pigga som mig idag, de for en liten sväng till förskolan och var helt slut när de kom hem. Soffläge gällde. Det gör det nu med, vi ska bara resa oss för att borsta gaddarna lite. Avslutningsvis en bild på vår lilla sjukling och pappan, som försöker pigga upp med lite Imse Vimse Spindel.