Kärleken, den kärleken

I fredags när jag hämtade Anton var han alldeles särskilt uppspelt. Smilet gick från öra till öra och det bubblade av glädje om honom.
– Vet du mamma? Mimmi har frågat chans på mej och jag sa ja!

Wow. Första flickvännen. Det är stort. Mamma-hjärtat blev alldeles stort och varmt. Söt är hon också, som socker. Anton är överlycklig. Direkt när vi kom hem susade han upp på sitt rum och började pyssla med något. Jag såg honom inte på en lång stund, men så ropade han på mig och ville att jag skulle komma upp på hans rum.

– Jag tänkte ge det till Mimmi på måndag, tror du hon kommer gilla det?

I sin hand höll han en svart ask, formad som en skattkista. Jag vet att den där asken är honom ganska kär, den pryds av en stor döskalle i silver och han fick den för flera år sedan, då låg det en klocka och ett halsband inuti, också de med silvriga döskallar. Nu hade han istället lagt ner ett halsband med lila pärlor av plast och en hjärtformad, vit skumgummidyna i vilken det satt fyra vackra ringar av plast. Det var så vackert! Utanpå kistan satt ett urklippt pappershjärta, rödmålat, där det stod ”til dej”.
Fjompiga mamman var tvungen att ta sig för hjärtat och samla sig en stund innan hon kunde svara, blev lite rörd.
– Japp. Hon kommer älska det.

På lördagen kom hans kärlek hit och lekte. Vi bjöd på lunch, våfflor med sylt och grädde. Men hon fick inte presenten då. På måndag var det ju hon skulle ha den. Och igår presenterade han sin gåva, på sista lektionen. Självklart fick jag en rapport när jag hämtade honom.
– Hon sa att jag var den bästa pojkvännen man kunde tänka sig!!

Mmm, så är det. Omtänksam och givmild, det är bra pojkväns-material. Någonstans måste han ju ha fått det ifrån, tänker jag och ger Hasse och mig själv en mental klapp på axeln.
Anton planerar ganska långt fram i tiden med det här förhållandet, så han har upplyst mig om att till jul vill han inte ha någon mandel i gröten, för tjej det har han ju redan. Åh, lilla gubben. Kärleken, den kärleken. Den kommer att komma och gå många gånger än, men det behöver han inte veta. Just nu är han upp över öronen förälskad. I Mimmi.

Imorgon ska vi ta med de förälskade tu på lite bowling.

2 reaktion på “Kärleken, den kärleken

  1. Trasslas matte

    Uuuuuunderbart!
    Min 36-årige son jagade tjejer och pussade när han gick i ettan. Han var så lycklig. Det är han fortfarande. Gift, tvåbarnsfar och präst.

  2. Carola

    Åh, vilken underbar kille!!! Han har en enorm potential, er Anton. Blir tårögd och varm i hjärtat när jag läser! KRAM

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *