Nu har Antons jullov börjat! Det är nog välbehövligt för lille herrn tror jag, så trött som han verkat sista dagarna här. Idag var det inga problem att få med honom hem från F-klassen, trots att han gick superkort dag idag (7:45-9:15) och det brukar han inte gilla. Normalt så fräser han att han inte vill åka hem och att han faktiskt vill gå på fritids till klockan 17.00 precis som alla andra. Jag skulle tro att ”alla andra” är nån av hans bästa kompisar, för jag har svårt att tro att hela fritids går hem först klockan fem.
Men idag kom han som sagt glatt skuttande, för han visste ju vad vi skulle göra direkt när vi kom hem: åka till Leffe i Gävle!! Han trudiluttade hela vägen ut:
– Jag ska åka till Leffe, jag ska åka till Leffe, tra la la la…
Varma kramar och världens godaste pytt bjöds vi på. Jamen alltså, den där pytten går inte att beskriva. Jag som inte ens äter pytt, jag tycker det är ganska vedervärdigt. Men Leif gör egen pytt som smakar…mumma!
Hasse och jag åt som hästar (man vet aldrig när man får Leffe-pytt igen, det gäller att passa på), Anton mumsade glatt tills han upptäckte att det var lök i pytten.
– Det är lök i, jag äter inte lök!
Nä, det är hans senaste grej. Han har slutat äta det mesta, igår upplyste han mig om att paprika i alla dess former är fullkomligt oätligt. Gurka går inte heller att äta. Clementiner har också blivit diskvalificerade som livsmedel.
– Ja, snart slutar du väl äta godis också, sa Leif.
– Nej, godis kommer jag aldrig sluta med!
Hehe, nä det gäller ju att prioritera så att man får i sig det viktigaste! Men äter, det gör han. Jag vet inte vart han gjorde av all mat idag. Först pytt-i-panna, sen en underbar efterrätt (sockerkaka med fransk chokladglasyr, mums!). Direkt när han ätit färdigt sin efterrätt utbrast han:
– När ska vi åka till IKEA? Vet du Leif, jag ska få kvällsmat på IKEA!
Ja, jag lovade honom det innan vi for. Han älskar att äta på IKEA, pannkakor ska det vara. Och pannkakor fick han, och en glass efter maten (det ingår ju i priset). Hasse och jag var så mätta när vi for från Leif att vi inte kunnat svälja en blomfluga ens. Vi hoppade över restaurangen, tänkte att vi kunde ta en korv när vi gick ut istället, om vi var hungriga. När vi var färdiga på IKEA var jag fortfarande proppmätt, men Hasse köpte sig en korv, och då ville Anton också ha! Men hallå, vem är det här matmonstret och var är min son?!
När vi gick ut från IKEA såg Anton McDonalds rätt över gatan och suckade med längtan i rösten.
– Nej, nu får du ge dig Anton annars tror jag bestämt att du fått binnikemask!
Innan vi for till IKEA for vi förbi TV4 GävleDalarna för att önska god jul, så nu har vi sett den studion också! Jättetrevligt folk som jobbar där ska ni veta!
Dagens sista stopp blev på Toys ’R Us för en önskerunda. Anton skulle ju helst vilja ha en av allt i hela butiken, men han fick behärska sig lite. Tomtens fabrik har inte obegränsade resurser…och Antons rum har inte obegränsade förvaringsmöjligheter för nya leksaker heller… Besöket där gick riktigt bra faktiskt, Anton trätade inte en enda gång om att få en leksak på studs. Han vet ju att julen står inför dörren, nu får man önska sig och se vad som kommer i tomtesäcken. Det var fler föräldrar där och julhandlade, men väldigt lite barn. Det var ganska kul att höra hur de diskuterde. Bland annat passerade jag ett ungt par som såg ut att vara några år yngre än mig, de var i sällskap med en kvinna som verkade vara moder åt någon av de unga tu.
– Kolla, visst är den ball?! sa den unga kvinnan till den äldre och visade upp en fullkomligt gigantisk rosa tyghäst häst som tog upp mer än hela kundvagnen.
– Den är ju lite väl stor… svarade den äldre kvinnan.
– Men den är ju skitsnygg, svarade tjejen. Den kommer passa så jävla snyggt i hennes rum. Fatta vad glad hon kommer bli!
– Jo, men snälla nån…2000 kronor kostar den!
– Asch, inflikar den förmodade fadern till det lyckliga barn som i jul kommer att få halva sitt rum belägrat av en rosa tyghäst. Vi skämmer bort henne lite nu, vi passar på. När hon blir 15 år så får hon typ bara ett paket OB i julklapp, hehe!
Mmm…jag har inga kommentarer till den konversationen. Den var bara jäkligt kul att lyssna på. Hasse råkade höra en annan när han lite diskret köpt några leksaker till barnen och skulle slå in dem. Bredvid honom stod ett par, kvinna och man. Kvinnan skulle slå in en leksak men tog för kort omslagspapper, det gick inte att täcka leksaken hur hon än betedde sig.
– Men tänk att du kan då inte göra nånting rätt! fräste mannen.
– Jamen gör det bättre själv då! fick han till svar, och nappade på det.
Han rev av en liten bit papper och försökte lappa över där det första omslagspappret inte täckte. Han försökte och försökte, men pappret bara gled och trilskades.
– Ja, du var ju mycket bättre på det där, småmobbades kvinnan.
Till slut gav de upp, slängde pappret och tog nytt, massor med nytt och rullade ihop det till en rulle.
– Snöre skiter vi i för det har vi hemma, nu vill jag åka hem! fräste kvinnan och så gick de.
Haha, julefrid yeah right! Ingen tid är väl så stressig som julen? Fast vi har inte stressat nämnvärt, klapparna är fixade och det enda vi ska göra till jul är att koka knäck. Och göra lite godis, men det är vi inte tvugna till. Det är sånt som jag vill göra ändå, jag är en tvättäkta godisgris. Och så tycker jag att det är vansinnig roligt att koka kola och göra egna praliner. Köpte tre fina konservburkar idag också, tänkte göra nån tjusig inläggning i dem. Fast nu är dom bara två. Jag diskade dem nyss och kände efter en stund att det sved så väldans på utsidan av vänster hand. Oj, det blöder visst också. Rackarns jag har skurit mig, ett långt men fint snitt. Den ena burken var trasig, och just där måste ju jag bara dra handen. Tur att jag märkte det på en gång, för om jag väl gått ifrån diskbänken hade jag nog inte tänkt på att jag kanske skurit mig på nån av burkarna. Då hade jag antagligen och förhoppningsvis skurit mig när jag väl skulle använda dem, eller ännu värre inte märkt den trasiga burken och gjort en inläggning i den!
Men man får väl lite vad man betalar för också antar jag. På Ica har de erbjudande nu om två konservburkar för 40:-, men på IKEA kostar de bara 10 :- per styck så jag tyckte ju att jag gjorde en bra affär. Men det var ju bara dumsnålt.
Hej mina fina vänner!
Ni har ett pris att hämta i min blogg.
Kram från Carina Persson i Kristianstad
Hej,blev så berörd av din blogg och hur öppet du berättar om ert liv.Vårt liv ser nästan lika ut (om man kan jämföra varandras liv) Vi har en son med sjukdomen INCL,han är 6 1/2 år.Sjukdomen fungerar på ”samma” sätt.Vi trodde han var frisk ända till 1 års ålder sen fick vi diagnosen INCL.Det mörker vi upplevde då går inte att beskriva,nu har vi accepterat läget och lever o njuter av honom varje dag.Vi vet inte hur länge vi får ha honom men hans tillstånd blir bara sämre o sämre.Hoppas ni får en fin julhelg och får vara friska.Kram Lisen