Äntligen har Tuva fått åka till simningen igen! Oj, vad lycklig hon var. Redan halvvägs in till Hedemora började hon kvittra som en liten fågel i baksätet och prata om Stina, poolen och att plaska. Väl framme vid badet hade hon knappt tid att duscha, hon försökte skynda på mig.
– Mamma! Bada. Poolen. Fort!
Jag tror att Stina och Tuva hade saknat varandra lika mycket, jag fick mest plaska omkring på egen hand under hela passet. Tuva var inte ett dugg intresserad av mig, hon hade bara ögon för Stina. Det var lite svårt att följa träningsprogrammet, för om man har varit hemma i fem veckor så har man en himla massa uppdämt bad-bus i kroppen som måste få utlopp. Stina var helt med på noterna, mycket bus fick det bli (men hon är en fena på att smyga in töjning och träning även i det vildaste bus). När halvtimmen i poolen var till ända var Tuva så trött att ögonen nästan gick i kors på henne och ändå har hon inte sovit nåt på hela dagen. Jag hade väl hoppats på en liten tupplur under lunch-målet, men icke sa nicke. Det var full fart hela dagen.
Anton och jag for lite tidigare till stallet idag, för nu när barnen fått sin lektion om hästarnas ryktsaker så får de gärna vara med och rykta hästarna innan lektionen. Mest för att få bekanta sig med de olika verktygen i ryktpåsen och få en chans att bekanta sig med hästen från marken istället för från hästryggen. Anton fick sin favorit idag, Galdúr. Men han var lite butter idag, hästkraken. När Anton borstade vek Galdúr bak öronen lite och stampade varnande med framhoven.
– Äh, ge dig Galdúr! sa Anton med stadig stämma och fortsatte borsta.
Trots att Anton är rädd för det mesta så blir han inte rädd när flera hundra kilo häst börjar surna till inne i spiltan. Där om någonstans är väl en smula rädsla befogad, utrymmet är begränsat och för att ta sig ut måste man passera den del av hästen som sparkar hårdast… Men Anton Den Modige räds inte en kuse som har en dålig dag!
Det blev ute-ritt idag! Det blåste nåt alldeles kopiöst, men solen värmde och det doftade vår. Härligt! Alla föräldrar fick sig ett träningspass, först promenera i löst snöblask och som avslutning fick vi springa i det också, när barnen skulle trava. Jag var säker på att jag skulle halka omkull och med min tur hamna under hästen. Eller så skulle hästen halka och trilla över mig. Men vi höll oss på fötterna, både Galdúr och jag!
Klockan är halv elva på kvällen och här sitter jag med myror i kroppen. Det är vilodag idag, inte träna. Svårt. Jag är så himla uttråkad just nu. Det är inte så att jag är sysslolös, nej då här finns massor jag skulle kunna göra. Men jag gitter inte. Helst av allt skulle jag vilja snöra på mig löparskorna, eller ta en sväng på motionscykeln. Det spritter i benen, måste vara våren som satt sig i kroppen. Jag ligger i träning för att springa Vårruset i Gävle och tränar man så måste man ha vilodagar också. Inte träna varenda dag, det är inte schysst mot kroppen. Så nu sitter jag här med abstinens. Tränings-abstinens. I och för sig, ska man ha nån abstinens efter något så är väl träning en himla positiv sak att längta efter!