Det är dagens absolut roligaste ord: Noll. Varenda gång vi säger det så viker sig Tuva dubbel och nästan kiknar av skratt. Jag har ingen aning om vad det är med ”noll” som är så vansinnigt roligt, men nånting är det!
Vi har haft en riktig familje-söndag idag! I morse sov vi länge, drog omkring i pyjamasen ända fram till lunch, precis som det är tänkt att man ska göra på en söndag. Vid två-tiden for vi ut till Kallbäck och tog en härlig vinterpromenad med svärföräldrarna. Hundarna sprang som galningar i snön! Jag fick en sån härlig bild på Zingo där det syns hur galet lycklig han är där han flyger fram över snön! Idefix hade också kul, men han tyckte att det var lite kallt, trots att han hade på sig sin nya fina jacka som han fått av faster.
Anton ville först inte följa med, han kunde inte tänka sig nåt tråkigare än att gå ut på promenad, men det är som det brukar. Mycket gnäll för ingenting, för egentligen tycker han att det är skitkul. Det är bara så jobbigt att klä på sig och sen sitta i bilen innan vi kommer till slutmålet. Han sprang minst lika mycket som hundarna och kastade sig i snön! Tuva njöt i fulla drag när farfar styrde vagnen, hon satt och jollrade att hon var galen, hundarna var galna och mamma var galen. Det var innan hon kom på att ordet ”noll” är mycket roligare än ”galen”.
Efter promenaden var tanken att vi skulle fika hos svärföräldrarna medan Tuva fick sitt mellis, och sen åka hem. Men Anton fick nys om att farmor skulle göra köttfärsbiffar till middag! Då ville han inte alls åka hem.
– Mamma, är det okej om jag äter här och farfar skjutsar hem mig sen?
– Jo, det är det väl…
– Farfar, är det okej om jag äter här så kan du skjutsa hem mig sen?
Till slut blev det så att vi stannade på middag allihop. Bittans färsbiffar med gräddsås lät så mycket bättre än ”Favorit i Repris” som stod på menyn här hemma. ”Hänt i Veckan” kan man kalla det också. Rester, alltså. Microvärmda rester…kontra färsbiffar med gräddsås. Valet var inte så himla svårt… Och dra på trissor, fanns där inte en cheescake i frysen också?! Minsann, en fullkomlig söndagmiddag! Supermysigt hade vi. Nu ligger här två trötta hundar i vardagsrummet, och två övergödda vuxna. I sängarna ligger två små busungar och sussar sött.
Haha, Tuva har ju helt rätt… Zingo ÄR galen. Kolla bara på honom, han flyger en halvmeter ovanför backen med ögon som lyser!!! HALLÅ CESAR MILLAN, WE HAVE A PROBLEM!! :-)
Jätte fin bild på hunden när han flyger fram, han ser verkligen galen ut, i blicken också!
Känner igen det där med gnäll o så innan man ska iväg. Har en 6-åring här som är likadan! Men sen när man väl kommer ut så då vill hon inte gå in eller åka hem igen.. att det ska vara så svårt :)
Japp jag håller med Tobbe, det måste va nåt speciellt med Zingo när han flyger med lysande ögon! =)
Måste säga att fasters lilla plutt (Idefix) blev väldans stilig i sin nya jacka! Som dessutom matchar er nya bil! =) Men kanske jag måste fixa en hel overall så inte lilla vännen fryser… Stackarn!
Hej, första gången jag besöker bloggen. Har läst om er på Allt Om Barn. Så hemskt det måste vara! Då måste man verkligen leva i nuet! Vi förlorade vår son, ett tag, läs om ni vill på min hemsida. Det är ju absolut inte samma sak! Vår son mår bra och utvecklas som han ska, men vi blev faktiskt bestulna på 6 månader, utan orsak!
Många kramar till er alla! Skulle gärna vilja leva i nuet, inte se bakåt! Barn är ju så underbara!