Ann

Tuva har en låtsaskompis. Hon dök upp i lördags, när vi var hos grannarna allihop och kollade på hockey. Tuva åkte runt, runt i huset och ropade efter Ann. Själva namnet har hon fått från en jurymedlem i Let’s Dance. Sedan i lördags hänger Ann med i vått och torrt. När vi byter blöja, så vill Ann också ha en ny blöja. När det är dags för mat är Ann också hungrig. Idag när vi var hos frisören så blev så klart också Ann klippt. Det är så gulligt! Kommer Du ihåg vad Din låtsaskompis hette när du var liten? Det gör jag! Min låtsaskompis hette Tommy och han var en hejare på hästar och en jäkel på att deklarera. Av någon underlig anledning. Jag såg ju när mamma satt med deklarationen och knappade, kollade i papper och räknade. Så självklart kunde Tommy också deklarera.

Just nu sover Tuva bredvid mig i soffan. Ann sover också.
Själv sitter jag och drömmer lite. Längtar. För något jätteroligt och spännande väntar, ungefär en månad framåt i tiden. Min 30-årsprestent från Hasse. Jag får den lite för tidigt, jag fyller ju inte år förrän i juni men i juni händer det så mycket annat att vi tidigarelade det här.
Ni vet ju att jag är en musikalälskare. Jag har inte tid eller råd att åka på så värst många musikaler men de jag sett har jag älskat. Hela konceptet, hela grejen.
– Jag skulle vilja ta med dig på en musikal. sa Hasse för några veckor sen.
– Va?
– Ja, i 30-årspresent.
– Men gud, vad gullig du är. Tack, snälla älskling det vill jag gärna!
– I London.
– VA?!

London. Musikalstaden. Och vi ska se musikalernas Musikal. I LONDON!! Jag blev så glad att jag inte visste till mig. Jag blir så glad att det pirrar i magen varje gång jag tänker på det. Mamma och Linda ska hålla ställningarna här hemma, svärfar tar hand om Zingo och kommer säkert att titta över om kvällarna för att hjälpa mormor med barnen. Fyra dagar blir vi borta. För ett år sedan hade det känts så läskigt att jag blivit illamående, att vara borta från barnen i fyra dagar. Så många ”tänk om” hade susat genom huvudet och gjort mig yr och rädd. Men inte nu. Jag är trygg med att lämna barnen till mamma, hon klarar biffen oavsett vad som händer. Och jag är trygg med Linda, hon är fenomenal.
Med tryggheten nedpackad i handbagaget kommer jag att kunna njuta av resan. Njuta av London! Åh, vad jag längtar!