Det är skillnad, tydligen. På vatten och vatten. I alla fall om man är hund.
Regn är väl ingen favorit, men har jag väl fått Zingo utanför dörren verkar han ha den uppfattningen att eftersom han redan är blöt så spelar det ingen roll längre, då kan vi gå hur länge som helst i regnet. Att få honom över tröskeln vid regnväder kan vara lite kinkigt, men bara ibland. Så regn är okej.
Vatten i gräset, resultatet av regn eller dagg, är också helt okej. Det kan man fara runt i, rulla sig lite och kladda ner sig så mycket det någonsin går. Blött gräs är alltså okej.
Vattenpölar är magnetiska, på nåt sätt. Om vi är ute och går efter ett regnväder så måste Zingo gå igenom varenda vattenpöl, även om det finns torrare vägar att välja. Det klafsar så härligt under tassarna! Vattenpölar = helt okej.
Sen har vi sjövatten, det är mer än okej, det är höjden av njutning! Den typen av vatten kastar sig min lurviga best rakt ut i, helt utan tvekan. Att få upp honom ur sjön är en annan femma, varför sluta bada när det är så roligt? När han är uppe ur vattnet och månne lite torkad med en handduk är det extra skönt att kasta sig i sjön en sista gång innan man hoppar in i bilen! Så…sjövatten = himmelriket!
Vatten som kommer ur ett duschmunstycke…det är hemskt. Förnedrande. Att duscha är botten! Som väl är har jag inga problem att få ner voffsingen i badkaret, det är bara att peka på det och säga ”varsågod” så hoppar han i. Inte glatt, men ändock. Sen står han där och slokar med öronen och får det att se ut som om en dusch kan jämställas med mild tortyr. Han skäms.
Idag var en dusch svår att undvika, efter att Zingo rullat sig i lera och dessutom fått öronen sköljda. (Om man inte själv har hund så kan jag informera om att det blir geggigt när man sköljer öronen på dem, öronlortet skvätter högt och lågt och rinner gärna ner i pälsen också). Så mattes stora lilla älskling fick hoppa i badkaret. Efter dusch och shamponering kommer den biten av badet som Zingo verkligen älskar, nämligen att bli torkad! Han åmar sig mot handduken så vi närapå välter, båda två, medan han förnöjt grymtar och fnyser.
Sen kommer tokrycket. Alla hundar jag ägt har fått samma tokryck efter handdukstorkningen. Ni vet, när det far omkring i huset som galningar, det gäller att hålla sig undan när 30 kilo galning kommer farandes genom hallen i full fart!
Nu är det som så att Zingo har en tråkig benägenhet att få eksem, så veterinären har gett oss instruktioner att torka honom noggrant, gärna med hårtork. Det gillas inte av vovven. Han blir inte arg eller så, men han ser så där skamsen ut, som när jag blöter honom i duschen. Stackarn. Nu ligger han vid mina fötter, shamponerad och fönad som den värsta pudel, men han liknar mer en rufsig isbjörn. Och han ser fortfarande skamsen ut. Det kan inte vara lätt att vara hund och bli utsatt för sådana kränkande handlingar. Jag slår vad om att imorgon kommer han rulla sig i första bästa lera bara för att hämnas!
Jag brukar passa min bros labbe Rasmuss. Även han fick en dusch i dag. Vågade inte lämna till baka honom som han såg ut. Älskar allt vatten utomhus. Duschmunstycket hemsk och att få in hom i duschen ska vi ine tla om.