Dagarna kommer och går. Imorgon har det gått en vecka sen Du lämnade oss. De första dagarna var det mycket tårar, men också många fina minnen. Minnesbilder av Ditt skratt, Ditt aldrig svikande glada humör, Din värme.
Sedan föll vi in i vakuum, både Hasse och jag. Autopilot. Så mycket praktiskt som måste ordnas med, alla hjälpmedel som ska tillbaka, papper och försäkringar, begravning. Och självklart vardagen med allt vad den innebär för oss precis som för alla andra.
Alla våra känslor finns djupt inombords någonstans, men det går inte att nå dem just nu. Varken sorg eller glädje, gråt eller skratt. Jag antar att det är en ren försvarsmekanism, för om alla känslor skulle välla fram nu så skulle vi knäckas som torra träkvistar. Men det är ett märkligt tillstånd att befinna sig i, detta inte-varande. Konstigt.
Allt här hemma känns också konstigt. Du fattas oss, Du fattas i allt. Det känns som om hela tillvarons gravitationspunkt har förskjutits och vi famlar för att hitta den igen. Vilsna, men tillsammans. Ett steg i taget, en dag i taget anpassar vi oss långsamt.
Jag försökte förklara för Lovisa häromdagen, vart Du är någonstans. Att Du är en ängel nu, uppe i himlen. Lovisa tittade långt upp bland molnen och funderade länge. Sen vände hon sig mot storebror.
– Anton! Tuva är dääär uppe, på altanen!
Jag tror att hon har rätt. Du finns inte i någon fjärran himmel, inte i något rike vi aldrig kan nå. Du finns här, hos oss. I mig, i Hasse, i Dina syskon, i huset. Här finns Du och här lever Du kvar. Alltid.
Kära ni alla.
Jag tänker ofta på er och tomrummet.
… om det ändå bara sträckte sig till altanen …
Skickar styrkekramar till er, tänker så ofta på er
Hade tänkt skriva en lång text. Det blev bara….
Ni vet att vi finns där.
Kramar.
För alltid är hon kvar hos er, där ni befinner er kommer hon oxå befinna sig. Likaså tomrummet, kommer alltid finnas där fast det bleknar lite med tiden precis som en svart/vit bild.. Men det kommer alltid finnas… Och sorgen… Men finare mor och far/familj kunde hon inte ha valt.. Ni är så fantastiska.. Så hon släpper definitivt inte taget om er.. Ni kommer att få tecken till er.. Kramar <3
Jag tänker på er och och förstår att det jobbigt nu. Men Tuva finns inom er i ert hjärta och minne.
skickar kramar i massor
Hon finns där och ni kan alltid minnas henne så länge ni lever, kram❤️
Mina tankar handlar om livet och döden. Svårt att ta farväl av en person som funnits i hela ens liv .Vi lever endast en kort tid men är döda för evigt . Vi får bara ett enda liv. Kramar. .
Så oerhört sorgesamt! Tankarna har gått till er allihopa i er svåra och tunga tid! Kan bara skicka er varma tröstande kramar <3