Tidig morgon, gräset är daggvått, det är alldeles ljust ute och fåglarna kvittrar glatt. Mitt nybryggda kaffe doftar lika gott som det smakar och bredvid mig sitter Flisan och smaskar förnöjt på sin morgonvälling medan hon tittar på ”Drömmarnas trädgård” på TV. Nån gång ikväll kommer min älskade storebror och hans fina tjejer till Dalarna för i helgen ska vi ju ha kalas. För vår prins och pärla, vår förstfödde som blir tonåring. Och för vår lilla Körsbärsblomma, med vilda lockar och nyfikna ögon, som fyller två. En helg att fylla med skratt, fina stunder, paket, ballonger och tårta!
Om jag kisar i tillvaron, och tittar på bara just det jag just beskrev, så är livet väldigt gott.
Men på min andra sida här i soffan, ligger vår Fjäril och kämpar med feber och segt slem. Hon svettas floder och sover oroligt. Jag torkar hennes panna, suger bort slem och vänder henne ofta för att underlätta så mycket det går. Klockan är halv sex och jag har jobbat i tre timmar. Hasse har försökt ta längre och längre pass på sistone för att jag ska få chans att sova bort min egen förkylning, men han är lika lite gjord av stål som jag är så vi har återgått till att bytas av kring två-halv tre på natten. Sanningen är att vi inte ser fram emot helgerna längre. Lördag och söndag är bara två oändligt långa dygn utan assistent. Vi väntar otåligt på nytt beslut från FK, vankar som osaliga andar i väntan på att postbilen ska komma och springer sedan förväntansfullt till postlådan. För att gå därifrån med krum rygg och sänkt huvud när där inte ligger något brev från FK.
Vi vet ju att det kan ta tid med besluten, men när man är så slutkörda som vi är så känns varje dag som en hel jäkla evighet. Och när beslutet väl kommer så följer processen med att annonsera efter personal, sålla bland ansökningar, kalla till intervju, skola in. En process på 4-5 veckor totalt, från det att vi får beslutet i vår hand tills vi faktiskt har räddningen i hamn. Bara tanken på den oceanen av tid hotar att putta mig över vansinnets brant. Det är ju skitlång tid. Så vi kisar i tillvaron istället. Fokuserar på det fina i varje dag och tar en dag i taget. Eller en halv, om det känns mer hanterbart.
Nu är det dags att vända Tuva igen. Om 1½ timme kommer assistenten. Då ska Flisan och jag pyssla lite inför kalaset.
Livets kontraster.
Det låter ju som om ni skulle behöva assistans både om natten och på helgerna. Är det vad ni sökt?
Japp!
Kan inte ert assistansbolag gå in med tillfällig utökning i väntan på beslut? Det gjorde vårt åt oss när lillprinsen blev sämre och FK drog ut på tiden. Förs bara tidrapport så får dom tillbaka vad dom lagt ut.
Ta hand om er <3
Vi har nytt beslut nu, så rekryteringen är i full gång! FK jobbade på snabbt och gav en rimlig bedömning så snart kan vi börja leva något slags normalare liv igen!
Hej tänk att Anton redan är tonåring. Lovisa är två år. Grattis önskar jag er båda.
Jag hoppas det ordnar sig så ni får avlastning och hjälp med älskade fjärilen Tuva.