Jag gjorde en tankevurpa idag. Ingen allvarlig, men jäkligt rolig. Vi har förföljts av huvudvärk ett tag, Hasse har haft en enerverande, dunkande skallavärk i flera dagar. Min började först igår eftermiddag, med besked. Inte migrän, bara ”vanlig” överdjävlig huvudvärk. Sån där som liksom bara finns där, hela tiden, och får småsaker att framstå som rena rama bergsbestigningar. Till slut blir hjärnan lite trött…
Anton satt i soffan i eftermiddags, och spelade sitt nya Wii-spel som han fick av farmor (han älskar det, förresten). Tuva och jag satt vid köksbordet och altandörren stod öppen. In flög en grön skalbagge, en sån där med vackert skimrande sköld, och så vände den och flög ut igen. Min sega hjärna tänkte ”geting!”, så jag reste mig för att mota ut den, men halvvägs framme fattade jag att det var en skalbagge och vände på klacken igen.
– Såg du?! sa jag till Anton. Det kom en stor skalbagge och flög in genom dörren! Jag trodde först det var en otäck ekorre!
– Eh…menar du geting mamma? För ekorrar flyger inte…
Vi vek oss av skratt, båda två. Tuva var inte sen att hänga på i skrattfesten!
Hon har nyss tystnat för dagen, lilla Fjärilen. Det har tillkommit en ny favoritsång till repertoaren, som vi sjungit på i dagarna tre. Jag nynnade ”Johan på snippen” häromdagen när jag dammsög och Tuva fastnade för den direkt! Tuva sjunger inte riktigt på traditionellt vis, hon säger istället ord i texten och så ska jag (eller den hon för stunden ”sjunger” med) sjunga den textrad ordet kommer ifrån. Och vill man inte sjunga…ja, då får man tänka om. Tuva upprepar ordet ända tills en liten sångsnutt kommer.
– Joa.
– Nej, inte igen. Nu fortsätter vi läsa sagan istället.
– Joa!
– Vi kan sjunga den igen lite senare.
– JOA! JOA!JOA!
– Nu Johan på snippen har köpt ett klaver…
Hon vet vad hon vill, damen.
Härliga ungar du har. Ekorrar flyger inte här i sverige men har sett att det finns en art som kan flyga