Åh hej och hå, nu har vi varit på storshopping. Våren kom ju med dunder och brak, men som vanligt står man där helt oförberedd och undrar vad tusan man gjort av ungarnas vårkläder. Anton och jag var ute på promenad en solig dag är han blev så ilsken för att det var för varmt i skorna. Tacka för det, temperaturen låg på 10+ och Anton gick i vinterkängor. När vi kom hem bytte han genast till sina allvädersstövlar i hopp om att slippa ha det så hett om fötterna. Tre steg utanför dörren hann sonen knata innan han tvärnitade.
– Eh…mamma. Det är hål i stövlarna, det kommer in massor med grus!
Jahapp, fram med vanliga gummistövlar då. Några tennisskor hade vi inte på lager eftersom han växt ur det par han hade i höstas.
– Så, känns dom där bra? frågade jag lite undrande när gummistövlarna var på.
– Dom känns jättebra, det är bara att vika in tårna lite!
Mmm…han är killen med svar på varje fråga. En dag hann gummistövlarna rädda honom från de varma vinterstövlarna. När jag hämtade Anton på dagis i torsdags utbrast han med ett leende:
– Mamma, det är hål på dom är stövlarna också!
Så igår hade vi inte annat att välja på, det var bara att styra kosan mot ett köpcentrum. Tennisskor, stövlar, keps (han hävdade att han inte behövde nån ny, fastän den han hade knappt gick att få på), fingervantar (försvinner ofta och gärna), nya byxor (han har nött hål på sex par byxor, på höger knä!). Mmm, det kan ju verka enkelt att få fatt i allt detta. Men inte när man handlar åt Anton. Han är ganska bestämd av sig. Byxor får absolut inte vara av jeans-typ eller nåt i närheten av det. Mjukt och skönt ska det vara, helst utan knapp i midjan. Vet ni vad som är inne just nu? Jeans!! I alla färger och former. Två par byxor lyckades vi dock hitta, och en enda tröja som sonen skulle kunna tänkas sätta på sig. I fem, ja fem timmar sprang vi omkring som yra höns. Ut och in ur butiker, sen ytterligare ett varv i några butiker vi redan kollat av. Man kan ju ha missat nåt i farten, nåt som skulle passa.
Tuva var med, naturligtvis. Hon njöt av hela upplevelsen, en massa härliga människor att hejja på, fina kläder att dra ner från galgarna. Nästan inget stressande alls för den som kör vagnen… I halvtid av shoppingen var det dags att koppla mat-dropp på Tuva, så jag parkerade lite avsides vid toaletterna för att göra iordning och koppla på. Bäst som jag sitter där ser jag kamerablixtar och kikar upp. Ser ingenting märkvärdigt, men hör mansröster som tjoar och hejjar på ett testosteronstinnt sätt. Svensexa…kan inte vara nåt annat. Hör mumlande röster, nånting om att den blivande brudgummen samlar på nåt, han övertalar en ung tjej att följa med in på toaletten. Kanske var det BH:n han skulle ha, vet inte riktigt jag var liksom koncentrerad på Tuva. När jag tittar upp står brudgummen där, men jag ser inte mycket mer än en stor, hårig röv! Karln var klädd i en på tok för liten baddräkt som avslöjade mer än den dolde, nu stod han alltså bredvid mig, med ”finaste” sidan vänd mot mitt ansikte. Oh, jag hade kunnat gett honom en rejäl dask i ändan! Har folk ingen respekt?! Svensexa i all ära, men där satt jag med en nappflaska med påkopplat sondmatningsaggregat i ena handen och sondpumpen i den andra. Det sista jag önskade att se var någons håriga fullmåne. Huuuaa…….
Trötta var vi i alla fall när vi kom hem. Anton var däremot pigg som en mört, för han var inte med och handlade. Efter böner om nåd så ordnade vi så farmor hämtade honom från dagis. Anton avskyr verkligen shopping. Verkligen. Men han blev ju rackarns glad när han kom hem och såg allt nytt han fått!