Pratkvarn!

Något har hänt med min son, jag vet inte vad men det är väldigt trevligt!
Han har aldrig pratat mycket om vad som hänt under dagen, vare sig när han gick i förskolan eller i F-klassen. När jag frågat har han svarat med en suck och:
– Vi lekte, jobbade, käkade, lekte. Gick hem.

Idag frågade jag som vanligt, vid middagen, om hur hans dag varit. Och ut kom en sådan flod av ord och beskrivningar att jag höll på att tappa mackan i soppan! Han pladdrade på som om han varit borta i ett helt år på ett jorden-runt-äventyr och berättade precis allt som han gjort under dagen! Varje lek de hade lekt på gymnastiken, vilka som gjorde vad i vilken lek, vad de lärt sig under dagens arbetspass, vilka lärare han hade och hur bra de var och varför. Till slut blev han tyst men jag hann inte ta till orda förrän ha satte igång igen.
– I am Anton! Vet du mamma, vi hade engelska idag också…bla bla bla bla

Helt underbart! Vi satt vid middagsbordet i nästan en timme, långt efter att maten var slut i skålarna, och pratade. Mot slutet lyckade jag klämma mig in så att det faktiskt blev en konversation även om jag tyckte att Antons monolog var underhållande att lyssna på. När vi väl reste oss tog han med sig tallrik och glas, ställde in det i diskmaskinen, hämtade trasan, torkade bordet och tackade för maten innan han undrade om vi skulle gå ut med hunden. Va?! Min son!? Som alltid skriker rakt ut när vi ber honom ställa in i diskmaskinen? Min son, som aldrig pratar om hur dagen varit? Jag gillar den här nya versionen, hoppas han är kvar imorgon.

Tuva och jag har hållit igång idag. Ny-termins-chocken har lagt sig, jag var inte alls så där läskigt trött idag som jag var igår. Lilla fjärilen har fått jobba hela dagen, med datorn, pussel, vi har läst böcker, ritat, jobbat i ståskalet. Hon tog en redig tur på gatan i Teddy, när vi kom in igen var hon alldeles blek.
– Är du trött, Tuva?
– Nä!
– Vill du sitta lite i Humlan? (rullstolen)
– Nä…jaa….

Hon vill inte gärna erkänna att hon blir trött i ståskalet, hon älskar det så! Men när satte henne i rullstolen såg jag hur slut hon var. Min envisa lilla krigare. Hon har pladdrat som bara den idag, och busat. Vi läste ”Petter och hans fyra getter”, en bok som både jag och Tuva kan innantill. Jag brukar läsa men utelämna vissa ord som Tuva fyller i. Men idag var hon på bushumör.
– I en stuga bodde Petter, med sin…
– Häst. fyllde Tuva i.
– Va? Näe, men Petter har ju ingen häst. I en stuga bodde Petter med sin…
– Muuu! flinade Tuva.

Sådär höll vi på tills vi låg dubbelvikta av skratt bägge två! Till slut fyllde hon ju i med rätt ord, men inte utan att busa ordentligt på varje sida först! Det tog ett tag och många skratt att ta sig igenom hela boken vill jag lova.