Ont skall med ont fördrivas!

Eller, visst är det väl så?
Jag vaknade med sån ryggvärk att jag snudd på trodde att ryggen gått rätt av nånstans vid svanken, men så var icke fallet. Det var bara en knuta med stenhårt spända muskler som talade om för mig att jag och Tuva hoppade studsmatta igår… Jag klev upp klockan åtta, eller klev och klev, jag rullade ur sängen så att benen hamnade på Antons madrass och överkroppen låg kvar i sängen, sen fick jag försöka resa mig från den ställningen. Tuva var hyffsat morgonpigg, låg och ropade på mig i sängen att det var morgon och dags att stiga upp. Men hur få upp 20 kilo Tuva ur sängen, till skötbordet och sedan vidare till vardagsrummet och ner i soffan när ryggen är pannkaka? Jo, så som jag egentligen borde göra varje morgon (men är alldeles för lat för, det tar ju längre tid). Jag fick köra in Tuvas höj- och sänkbara stol till sängen, ställa den i nivå med sängen och hasa Tuva till kanten, sätta henne upp och hasa över henne i stolen. Och så samma förfarande för att få henne upp på skötbordet, ner igen, ut till soffan och ner i den.
Jag hade ju förstås kunnat skrämt upp maken också, men det är jag alldeles för envis för. Kan själv!

Ryggvärken släppte inom en timme, utan värktabletter. Jag var ju bara lite stel, ryggmuskulaturen fick sig nog en rejäl chock igår. Efter två timmar var jag smidig som en vidja igen. Eller i alla fall så smidig som jag brukar vara.
Ont skall med ont fördrivas heter det och det har jag gjort idag. Vi har hoppat studsmatta. Igen. Fast egentligen inte för att fördriva det onda med mer ont utan för att det är så jäkla roligt. Och för att ljudet av Tuvas hisnande skratt när vi hoppar är det vackraste ljudet i hela världen!
20 minuter orkade vi, men vi hoppar ju inte som galningar hela tiden. Det blir lite stillsamt gungande varvat med riktiga studsmatte-hopp. Och paus däremellan. Studsandet  verkar ha en liknande effekt som ridningen på Tuvas kropp, hon blir spagetti-mjuk i hela kroppen och om jag låter henne sitta med benen över båda mina höfter får vi till höftstrechingen också. Pauserna är nödvändiga för att hon ska hinna få tillbaks nån slags styrsel i kroppen innan vi fortsätter. Hur härligt som helst och ett riktigt träningspass för mamsen!

 

2 reaktion på “Ont skall med ont fördrivas!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *