På måndag är det Halloween, hörni! Fast…eftersom det inte är en särskilt etablerad tradition här i vårt avlånga land får man nog räkna med att det kan knacka på dörren från och med ikväll och en hel vecka framåt och där utanför finna ett gäng bus-eller-godis-sugna barn! Vi har haft en påhälsning ikväll. Jag kunde inte motstå att busa lite med dem, så jag drog på mig en monstermask innan jag öppnade. Tre töser var där, utklädda till tjusiga häxor! Den ena häxan backade när jag öppnade dörren och skrattade lite nervöst när hon såg masken, men jag tror inte att jag skrämde dem till några bestående men.
Den officiella dagen för ”bus-eller-godis” är förresten på måndag. Om nån undrade. Alltid 31 oktober.
Ikväll var Anton på månadens andra halloween-disco. Förra veckan var han ju liemannen, men den här veckan var det dags för paradnumret; zombien!! Hasses rara syster kom hit och sminkade Anton, och Antons kompis Hugo lånade ut zombiekläderna han hade på sig på förra discot. Utstyrseln och sminket blev helt perfekt. Faktiskt så perfekt att sonen kammade hem första pris i kvällens tävling ”bästa utklädnad”!
Det var en nöjd liten gosse jag hämtade hem efter partajets slut. Men illamående…han hade druckit så mycket läsk att hans zombie-vita ansikte var snudd på grönt av illamående när vi kom hem…
Tuva då? Hon var trött som få idag, somnade kvart över åtta! Jag vet inte än om det är bra eller dåligt…å ena sidan kan det ju bara vara så att hon är trött och kommer sova hela natten. Å andra sidan kan det lika gärna innebära att hon vaknar om ungefär 30 minuter och håller låda fram till småtimmarna… Jag hoppas på alternativ nummer ett!
Själv är jag också ganska mör, måhända är Tuva och jag trötta av samma anledning? Vi var nämligen och vaccinerade oss igår, mot säsongsinfluensan. Jag började känna mig mosig och matt redan igår och har varit trött som tusan hela dagen. Fast jag vet ju att det går över, så det är bara att bita ihop. Hellre lite trött några dagar än dyngsjuk i influensan!
Tuva tyckte inte att jag spelade riktigt rent när vi for till vårdcentralen för att ta sprutan. Jag frågade nämligen bara om hon ville ta en sväng med bilen, vilket hon gärna ville, förstås. Men…när det gick upp för henne vart vi parkerat någonstans anade hon ugglor i mossen.
– Mamma? Hem. Nu!
– Näe, vi ska in här förstår du.
– Nej. Hem. Nu!
Sköterskan fick onda ögat och krokodiltårar, och så fort sticket var över siktade Tuva på dörren.
– Tack. Klart. Hejdå. snörvlade hon fram mellan snyftningarna.
Lilla gumman, om jag bara kunde förklara för dig varför jag utsätter dig för de där sprutorna… Influensan skulle med all säkerhet betyda sjukhusvistelse. I bästa fall på barnkliniken, i värsta fall på intensiven… Men jag kan inte förklara, så jag får nöja mig med att trösta dig och tala om hur otroligt modig du är!
Tuva är en hjälte!! Kramar till er alla.
Oj så bra sminkad han är!!!!! Nästan så jag blir lite mörkrädd här hemma i stugan.
Ja dessa sprutor är aldrig kul men sååå bra att de finns!!
Ha det så gott!