…nej, inte jag alltså!! Det är en låt, helt hysteriskt roligt låt av Peter Carlsson och Blå grodorna om en karl som är utbränd! Den har fastnat i mitt huvud av nån anledning, det var ganska länge sen jag hörde den men ikväll ploppade den upp och vill inte försvinna. Jag tror det var när jag tittade på Idol, där alla sprang omkring som galningar och försökte vara rockiga (rock-tema ikväll) när ”Utbränd” dök upp i huvudet.
”Alla springer omkring, men jag gör ingenting för jag är utbränd.”
Hmm…det där lät inte så komiskt nu när jag läste det. Men om ni får möjlighet att lyssna på låten så gör det, den är oförglömligt rolig!
Själv är jag inte värst utbränd, lite skallavärk bara. Men det är ju bra, för om man har ont i huvudet så vet man i alla fall att det sitter på plats där det ska vara! Det gäller att tänka positivt vet ja!
Jag fick verkligen använda mitt positiva tänkande när vi var och kollade på en bil idag (vi är ute och sonderar terrängen lite, behöver större bil för att få med oss Tuvas maskinpark när vi ska ut och åka). Den var repig, hade två riktigt fula lackskador, invändigt var den otroligt skitig och såg inte ut att någonsin haft kontakt med vare sig en dammsugare eller en dammtrasa. Då får man plocka fram sitt positiva tänkande! Den var ju stor invändigt, hade inte gått så långt, och var runt den årsmodell vi tänkt oss, ganska kul att köra.
Men det är bra trist att kolla efter en ny bil tycker jag, för det går liksom aldrig att göra en bra affär. Man kan göra en dålig eller mindre dålig bilaffär, men aldrig en bra. Extra trist är det när man verkligen gillar den man redan har, men det verkar tekniskt omöjligt att få bagageutrymmet större på vår Avensis. Kanske om man lade hela bilen i varmvatten i en dag eller två, så den blev mjuk och lite formbar? Då kunde vi ju liksom dra ut den lite, så bagaget blev större och hela bilen lite högre, det borde väl kunna gå? Inte det, nähä…
Igår hade vi en välförtjänt slappar-dag, Tuva och jag. Inga inplanerade aktiviteter. Nog för att Tuva tycker att det är roligt när vi far till sjukgymnast, specialpedagog, sjukhuset, förskolan, simning. Men ibland är det skönt att bara göra ingenting också!! Vi städade lite, jag dammsög och hon rullade efter med moppen. Urtjusigt! När Anton kom hem tog han över dammsugaren ett slag. Tänk ändå om barnen kunde minnas hur kul det är att städa när dom kommer upp i tonåren. Men det verkar liksom falla bort för de allra flesta. Väldigt få 15-åriga killar fladdrar med ögonfransarna mot sin mor och frågar med len röst:
– Får jag dammsuga lite, mamma? Snälla, snälla, snälla?
Nä, det där får man suga i sig och njuta av medans det varar. Men matlusten brukar ju få ett uppsving i tonåren! Just nu är Anton så vansinnigt petig med maten så jag tror jag blir galen. Grönsaker är väl det enda säkra kortet. Gurka, paprika och tomat går ner. Pannkakor, köttbullar och blodpudding funkar också. Och så broccolisoppa. Sen är det stopp. Till saken hör att jag precis köpt mig en ny kokbok och tycker det är lite kul att prova nya recept, och det är alldeles vanlig mat med köttfärs och potatis och jag vet inte allt. Men det går inte hem hos sonen.
– Mamma vad blir det för mat ikväll?
– Det blir S…
– Jag tycker inte om sån! Jag tänker inte äta det!!
Innan jag ens hunnit säga vad som står på menyn så kommer det svaret, varenda kväll. Det hann till och med slinka ur honom en kväll när det var pannkaka, för han var så inställd på att det skulle vara nåt fullkomligt oätligt till middag. Gah!!
Tuva är storebrors raka motsats, hon vill äta än det ena än det andra, men det går ju inte. Fast det är så kul ändå att hon vill smaka. Häromdagen ville hon smaka lite pressad potatis, som naturligtvis hamnade fel i halsen fastän det bara var en knivsudd. Hon blev alldeles blå om läpparna innan hon lyckades hosta lite, och så fort hon fått kontroll på andningen igen plirade hon på mig:
– Mera!!