Stjäl mig några ögonblick för att plita ner några rader så ni vet att vi lever. Tuva är förkyld igen. Vi ligger här på soffan bland snorpapper, kräkpåsar och medicinsprutor. Lite feber, mycket slem, mycket hosta och så lite kräks här och var. Så om det blir lite för lugnt på bloggen några dar framöver så vet ni vad det beror på. Men hon är vid gott mod, den lilla fjärilen! Ett smil kan man alltid få, hur slemmig och snorig hon än är. Det gäller att ha rätt inställning till livet och allt det för med sig, och det har Tuva!
Det blir en natt på soffan inatt och några nätter framöver skulle jag tro. Hundarna är så goa när lillan är krasslig, då håller dom sig nära nära, gärna i samma soffa, och är alldeles lugna. Som om dom förstår att det inte är läge att busa just då. Zingo försöker ivrigt hinna med att slicka bort allt dregel som rinner utmed Tuvas haka, till mitt stora förtret. Han vill ju bara hjälpa till!
Jag hade på känn att det var en ny förkylning på gång med de nysningarna som han la av i min nacke när vi åkte hem från middagen i Torsdags! Stackars liten! Men tur att hon fick en riktig skrattomgång där i bilen innan hon blev sjuk. Tänk att alla vi andra inte fattade precis HUR roligt ordet ÅK kan vara! =)
Kram På er!
Krya på kramar till lilla fisloppan!