Susanne frågade mig häromdagen om jag aldrig har dagar när allting känns Blä, hon tyckte att jag alltid verkade så hurtig och energisk när hon läste på bloggen eller kollade min Facebook. Och det är jag, för det mesta. Men jag är inte mer än människa, självklart har jag Blä-dagar. Såna där dagar när man bara väntar på att få krypa ner under täcket och dra det över huvudet. Såna där dagar när man egentligen aldrig borde ha stigit upp eftersom allt bara känns skit rent ut sagt.
Idag har jag en halv-blä-dag kan vi väl säga. För jag har känt mig glad och för all del ganska hurtig. Promenerat en mil med hundarna, dammsugit, tvättat och bakat fler av de där oförskämt goda kakorna (det var rykande åtgång på dem). Men jag är trött, så in i märgen trött. Inte bara rent kroppsligt vilket kanske kunde vara fullt förståeligt efter den där långpromenaden, utan själsligt. Trött inuti.
Vi har gått på helspänn i fem år nu, psykiskt så väl som fysiskt, Hasse och jag. Dessförinnan hade vi ”normala” småbarnår med Anton, vilket i sig är ganska utmattande. Det blir ganska mycket uppdämd trötthet i slutändan. När man är mitt i det så tillåter man sig inte att reflektera över den, det gäller hela tiden att hålla näsan över vattnet. Fortsätta simma.
När vi anställde Linda hade vi plötsligt tid och möjlighet att ta hand om oss själva, känna efter hur vi mår. Det är därför jag är trött, för att jag äntligen har möjlighet att vara det. Linda finns där, och tar hand om precis allt när hon jobbar. Jag kan lägga mig ner och få vara trött. Det kommer nog ta ett tag, att bli färdig med att vara trött. Linda har jobbat lite drygt en månad nu och jag är tröttare än någonsin. Men jag tror det är en sund trötthet, sunt att den får komma fram.
I princip all tid vi har Linda här lägger jag på mig själv, med gott samvete. Jag promenerar (underbara, meditativa promenader) och sover. Tar hand om den Ida som fått ligga i garderoben och damma ett tag.
Jag hade glömt att hon låg där, men nu när jag börjat damma av henne gillar jag vad jag hittar. När hon är dammfri och har vant sig vid den friska luften utanför garderoben tror jag inte att jag kommer vara trött längre!
Förstår att ni måste haft (har) jobbiga år.
Skönt att du KAN tänka på dig själv när Linda jobbar.
Det är inte det lättaste….
Passa på att VILA och ta hand om dig :o)
Kramar!
Hej Ida. Även jag har tänkt på hur stark och ernergisk du är . Tur att ni har Linda. Nu får du mer tid över, så att du kan vila och får tid att tänka på dej skälv.
Annelie
Hej.
gu vad jag känner igen mej.. man travar på och gör allt som bara måste göras.. Min dotter hade leukemi och var under behandlingen på 2.5 år väldigt mycket sjuk och mammig, de andra i familjen orkade hon inte riktigt med.. så man höll på som en duracell-kanin.. När hon sen var färdig med sin behandling kunde man börja pusta ut, sakta sakta och då kom även den otroligt stora tröttheten.. När man tror att det ska bli bra och som ”vanligt” igen… så blir det helt tvärtom. Plus att då kom även syskonens reaktioner.. trött var bara förnamnet..
Jag tycker det låter jättebra att ni anställt Linda. OCH att du/ni tar tillvara på tiden för att göra nåt för dej/er själva.. just för att så mycket hänger på er, så gäller det att ni orkar..
stor varm kram Monica R
Hejsan Ida,
självklart är du trött och FÅR vara trött och känna efter. Det där med assistans till ett barn med funktionshhinder ska ju vara en bräda till att få tillåtelse att göra det man inte hinner, ta hand om sig själv…fokusera på annat. NJUT Ida, NJUT Hasse…. och tillåt dig att bara vara!! Det är du värd!
Så länge du inte kunde visa/känna trötthet så var du inställd på att vara stark och klara allt. Nu när du får möjligheten så säger kropp o själ ifrån, så nu är det dags att känna och göra det du inte har gjort under de här åren. Viktigt att du har förtroende för Linda hon verkar vara en toppentjej, så bara va när du kan, och ha en fin adventstid för dig och din familj önskar jag av hela mitt hjärta.
Kram
Solveig
nu när du säger det…jag är också rätt trött…=) Vila på så mycket ni kan, men kom o hälsa på snart också¨!!! Puss
IDA !! …kom förbi o fika med Nilla o mig i morrn ( torsdag) om du har lite ”egentid” över …det var länge sedan vi sågs nu..du kan kolla med Nilla när hon kommer… jag skall var hos sjukgymnasten mellan kl 10 och 11 ..sen är jag bara hemma o fikar mest hela dagen…men jag har inga ”världens godaste kakor”..utan bara nån torr Lussebulle o LCHF chokladcheescake….naturligtvis får även Hasse följa… om han står ut med ”desperate housewife” tjattret..:O)
varmaste kramar från Irene
Klokt med assistans, det är fler som har sagt det men jag säger det igen. Det är så mycket som hänger på att ni funkar så ta hand om er. Underbar blogg… Kram