Författararkiv: Hasse

Vår älskade Fjäril

Vår älskade Fjäril

Tuva

* 20 augusti 2004
har i stilla ro, med sina Underbara
tätt intill sig, somnat in

Långshyttan
18 maj 2015

MAMMA och PAPPA
Anton, Lovisa

Zingo

_____

Tack älskade, för allt Du lärt oss.
Tack för att Du valde oss.
Bred ut Dina vingar och flyg, lilla Fjäril.
Du är fri nu.

______________________________

Tisdagen den 16 juni kl. 14:00 tar
vi farväl av Tuva i Stjärnsunds kyrka.
Begravningen är öppen för alla
då vi vet att Tuva berört mångas hjärtan.

Kom i ljusa kläder

Efter akten skiljs vi åt

______________________________

Tänk gärna på
Jontefonden

Bankgiro 579-0753
Det går också bra att ge en gåva via Swish på nummer 123 263 88 80

För att skriva ut och/eller skicka gåvobevis till
begravningsbyrån gå till: www.jontefonden.se/tuva.

Sista chansen att tävla!

Busungar.krogh.se/vancouvertipset

På fredag drar OS i Vancouver igång, var med i busungarnas Vancouvertips och tävla du också! Första pris är det allra sista exemplaret av Idas bok ”Därifrån och Hit” (Signerat så klart) samt fyra trisslotter.

Det kostar inget att vara med, men du kan bli miljonär på kuppen!

Du har fram till den 13 februari, kl.01.00 på dig att göra din anmälan. Missa inte chansen att vara med och tävla.

Man kan registrera sitt tips ända fram tills tävlingarna börjar så surfa in på http://busungar.krogh.se/vancouvertipset och tävla NU!

Hilsen fra Norge

Nu är snart vår vistelse i Norge slut! Men jag tänkte att jag skulle hinna med en liten hälsning medans vi är kvar här! Vädret har mestadels varit mulet, blåsigt och regningt.. men vi har sett solen emellan skurarna! I kväll ska vi lägga krabbtinor och förhoppningsvis fånga några krabbor att äta i morgon kväll. Vi har precis avnjutit en god fiskgratäng som farbror Eivind kokat ihop och det var Raies förtjänst att det blev nån fisk. Han fixade upp ett par rediga långor och en makrill på dagens fisketur, och det finns väl ingen gång fisk är så gott som när den är färsk =)

Ha de.

fjorden

makrilluer

trut2

trut

fjorden2

fiskar

sminesfjellet

Trött premiärbloggande pappa!

Hej på er alla!

Kanske är dags att pappan i familjen skriver ett blogginlägg också =)

Sitter uppe med vår lilla fjärlil och klockan är nu 00:44. Hon har precis somnat, och vaknat igen och nu ligger hon här och plirar på mig med svullna ögon.  Men det spelar ingen roll hur sjuk hon än är, om man frågar hur det är med henne klämmer hon fram ett rossligt ”braaa” och så får man ett solskensleende som kan smälta en gråsten. Det är väl det som får en att orka sitta uppe hela natten. Hon har i allafall varit mycket piggare under dagen som gått och vi får hoppas att hon får klara sig från feber i morgon.

Det är ju tur att det finns TV, när man ska hålla sig vaken på nätterna och Jag får väl passa på att skicka en massa gratulationer till vårt grannland Norge som vunnit ESC2009, Det var ju inte direkt otippat. Men grattis ändå.

Ida gick och lade sig tidigt idag. (Det va du väl värd min älskade hustru). Hon hade som nämnts i det förra inlägget en jobbig natt med Tuva i går natt, och inte fått så mycket sömn idag på dagen. Just nu ligger i allafall Ida och skrattar i sömnen. Önskar att jag visste vad hon skrattar åt. =) Måste vara nånting tokroligt.

Nu ska jag ta och bädda ner mig bredvid Tuvan på soffan och glo på en film som jag sett flera gånger tidigare… Men det är ju bara sånt de visar på nätterna så det är ingenting att göra nåt åt.

Natti natti.

En hjärtans bra dag

SpiderMan-bilenHoppas att alla fått minst en kram idag på alla hjärtans dag!

Det har då jag fått i alla fall. Flera stycken. Dagen har förstås gått i full fart som vanligt. Jag låg och drog mig en kvart för länge imorse, så det blev stressigt med frukost, påklädning och väskpackning. Iväg med Anton till dagis och sen vidare till habiliteringen för Tuvas torsdags-pass i simbassängen.

Hon glänste verkligen idag, lilla damen. När Tuva först började på simningen var allt jättekul, vatten var härligt. Sedan hände något och hon blev livrädd, skrek som en gris bara vi kom in i simhallen. Kanske var hon då påverkad av Herr Leigh (hennes elaka sjukdom), vid den tidpunkten var allt som rörde sig livsfarligt i hennes ögon. Men nu är hon ”tillbaka på banan” igen, vatten är kul! Idag lämnade hon sin simring och övergick till såna där tjusiga armpuffar, som erbjuder lite mer utmaning vad gäller balans och motorik. Sen lekte hon och plaskade, flöt som en kork. När det var dags att gå upp var Tuva inte färdig med armpuffarna på långa vägar.

– Hen (betyder ”sen”) ? sa hon undrande när vi hängde upp puffarna på sin krok.

– Ja, vi använder dom igen nästa gång.

– Jaa…hen….

Efter simningen var det ilfart hem igen (sjävklart enligt lagstadgade hastighetsbegränsningar), hämta Anton och hem för att laga lunch. Hasse skulle på kurs efter lunch, så den serverades i flygande fläng, men vi åt den i alla fall tillsammans. Ungarna fick var sin glass efter mellis, det var ungefär det Alla Hjärtans Dag-firande som dagen tillät för min del. Hasse kom hem 17.30 till den romatiska middagen kalops och potatis. Med sig hade han en underskön ros och ett vackert smycke till hustrun, en SpiderMan-bil till sonen och en Glow-björn till dottern (den kan lysa i vackra färger). Plötsligt kändes min kalops med potatis och lite smågul sallad lite…tja…lite helt enkelt.

– Men pappa har ju inte fått nåt! konstaterade Anton. Sen svischade han iväg som en liten iller ifrån middagsbordet och kom tillbaka en stund senare med en alldeles nyritad teckning av en regnbåge. Men då blev det ju orättvist i hans ögon, så han susade iväg och gjorde en åt mamman med. När maten var undandukad och disken avklarad deklarerade sonen att nu skulle vi ha familjering i vardagsrummet.

Han instruerade hur vi skulle sitta, i en ring med fötterna inåt, så vi vidrörde varandra med fötterna. Sen frågade han oss, var och en i tur och ordning, hur vår dag hade varit, hur den kännts och vad vi hade fått idag på Alla Hjärtans Dag. Det var så gulligt så jag blev tårögd. Hur kan en sån liten kille, på bara fem år, hunnit bli så klok och stor i tanken? Det blir nåt stort av den grabben, det är jag säker på!