…är det nån mer än jag som använder det när ni storhandlar? Det är ju egentligen jättepraktiskt, själva konceptet. Men ”slumpen” verkar ha fastnat för mitt kundkort på ICA, för jag får avstämning varenda jädra gång! Så även idag.
Och idag var jag så säker på att det bara inte kunde bli avstämning, så jag tappade organisationen på röran mot slutet, men jag tänkte att jag ska ändå packa om lite när allt ska in i bilen. Kylvarorna ska ner i frysväskan, då får det som ligger löst i vagnen plats i shopping-påsarna istället. Det blir så bra så. Det enda som krånglade under själva handlandet var rödbetorna. Jag skulle ha färska rödbetor, och hittade först bara en sort. För 25 spänn. Lite dyrt tyckte jag, men jag skulle ju ha rödbetor. Blippade in dem i min scanner. Då hittade jag en annan sort, för 15 spänn, det är ju en hel tia intjänad! Så jag blippade in dem också, och skulle sen radera det där första knippet jag lade ner i vagnen. Men hur jag än försökte så lyckades jag inte få bort de där jäkla rödbetorna ur scannerna. Fast jag scannade och tryckte på minus. Till slut hade jag tre dyra knippen rödbetor inscannade, och ett billigt. En snäll personal hjälpte mig att rätta till problemet. Glad som en lärka styrde jag mot utcheckningen, den där helt obemannade, där man bara drar ICA-kortet, sen VISA-kortet å sen är det bara att packa ut i bilen.
”Vänligen kontakta bemannad kassa” stod det på skärmen. Hungrig var jag, trött och nu blev jag irriterad också. Jävla skitsystem! Hur kan det bli avstämning varenda gång?! Jaja, bara att svälja förteten (jag bad faktiskt kassörskan om ursäkt för att jag var så fräsig, det var ju inte hennes fel att det blev avstäming idag med) och ladda upp alla grejor på bandet. En annan personal såg hur mycket som skulle upp ur vagnen och erbjöd sig vänlig nog att packa maten åt mig. Då blev jag lite lenare i tonen. Lite…
– Ursäkta, men kan du hitta nån prislapp till tomaterna i dina kassar? Dom är inscannade, men jag hittar ingen prislapp på påsen. sa kassörskan.
Jag letade och letade, men hittade ingen förlorad klisterlapp.
– Tuva, har du tagit en lapp av mamma? Ur vagnen?
– Jaa…
– Vart lade du den då?
– Hääär…sa Tuva och pekade på golvet.
Jaja, summan av kardemumman stämde i alla fall. Det enda jag hade gjort fel var att jag hade scannat två gånger på en och samma handduk, när jag köpte två. Den enda hette ”rand” och den andra ”strand” eller nåt åt det hållet i alla fall. Priset blev ändå detsamma.
Sanningen är den att jag redan var lite irriterad när jag for till ICA, för jag har pratat med mitt förlag och boken hinner inte bli färdigtryckt till imorgon, vilket innebär att jag inte får några böcker den här veckan. Jag som hade räknat med att kunna ha boksläpp på lördag. Men tji fick jag! Den som väntar på nåt gott…och så vidare.
Vet ni vad som hände idag vid middagen, förresten? Vi käkade skink- och pastasallad, nåt som Anton aldrig riktigt gillat. Jag brukar göra som så att på hans tallrik lägger jag alla ingredienserna var för sig, så han kan äta det han gillar. Vi brukar kräva att han åtminstone äter två sorters grönsaker och lite av pastan. Men idag hann jag knappt igenom halva min portion så var Antons tallrik sopren! Måste vara hårt arbete att gå i förskoleklass, gossen äter ju mat! Just när jag höll på att kapitulera inför hans köttbullar-och-pannkaka-är-det-enda-jag-tänker-äta period. Jösses amalia, tänk om han äter fisken som serveras imorgon också? Undrens tid är ännu icke förbi!