Virrigt virus

Hugaligen, jag vet inte vad vi har åkt på men jag vill inte ha kvar det. Hasse blev sjuk först, kände sig lite konstig i fredags, anade oråd om magsjuka på lördagen och på söndagen slog viruset till. Grym huvudvärk och ont i hela kroppen, kall och varm om vartannat. Han sov nästan hela dagen, två gånger lyckades jag få liv i honom så pass att han kunde äta något, sen gick jag och ruskade lite på honom en gång i timmen bara för att kolla att han gav ifrån sig nån slags reaktion. Stackarn, tänkte jag och pysslade om.
Idag var det min tur… Kände mig lite yr i bollen när jag gick ut med Zingo. Envis som jag är ignorerade jag detta och skottade garageuppfarten när jag kom hem. Sen for vi ner på banken för att skriva på lite papper, nu började jag känna mig skakig. Min underskrift såg förfalskad ut så som handen skakade när jag skrev. En snabb sväng in på ICA för att köpa lunch innan vi for hem igen. Där slog det till på allvar.
Svettpärlorna kom krypande när jag stod i kön och jag måste ha tappat precis all färg i ansiktet för kassörskan tittade oroligt på mig. Medan mannen före mig betalade, medan jag packade upp mina varor och betalade, medan jag packade ner dem i påsen och ända tills jag gick ut genom dörren tittade hon på mig med ängslig blick. Hon trodde nog att jag tänkte svimma eller kräkas, men inte jag inte. Inte på ICA, gud vad pinsamt. Då hade jag förr sprungit ut och svimmat på parkeringen istället. =)

Jag har legat i princip hela dagen, med samma symptom som Hasse. Ont i huvudet och kroppen. Hasse är inte helt pigg än han heller, men mår bättre. Det känns bra, då mår nog jag bättre imorgon. Snälla släkten har hjälpt till, Raie kom med mat och Vevve å Bojan tog hand om hundpromenaden. Anton hängde glatt på när det var dags för promenad, trots att det blev ganska sent. Han behövde få röra på sig lite. När Hasse och Anton åt, satt jag med vid bordet. Då klämde sonen ur sig:
– Ja, det var ju just ett snyggt sportlov det här. Jag trodde man skulle vara ute och ha kul på sitt lov, inte sitta hemma i soffan. Hmpf!

Jag kunde inte låta bli att skratta, huvudvärken till trots. Min lille professor. Så fort mamma har piggat på sig utlovar jag utomhusaktiviteter, kul ska vi ha också. Nu ska jag krypa ner under min filt igen och fortsätta be tysta böner om att det här viruset trillar ut genom dörren utan att gå via barnen. Snälla snälla.