Vinkevink

Hej hej…vinkar lite försynt med handen och ger ifrån mig ett livstecken. Pinsamt länge sedan jag skrev något här på bloggen…har liksom inte haft tid. Eller tagit mig tid, vilket som. Dygnet känns alldeles för kort, helt enkelt!!
Jag önskar jag hade något roligare att skriva än att Tuva är sjuk igen, men så är det. Förbannade förkylningsbaciller. Ikväll blir det en vecka. En vecka med hosta, slem, kräks, feber och vakna nätter. Jag, som gärna vill tro att jag är Stålkvinnan, har fått inse att jag faktiskt inte klarar av två arbeten på raken utan att sova emellan, så jag har inte varit på förskolan alls den här veckan. Måndag-onsdag hade vi Linda här, så vi delade dygnet på tre. Det gick an. I torsdags blev även Linda sjuk, så sedan dess har Hasse och jag delat dygnet på två. Vi börjar bli lite slitna, om vi ska vara alldeles ärliga.

Men Tuva är vid gott mod, förstås. Solstråle. Hon har fått duscha varje morgon (man blir ganska svettig av att hosta nätterna igenom) och igår frågade jag som vanligt om hon ville ta en dusch.
– Vad sägs om en dusch, damen? Det kan pigga upp att få känna sig lite fräsch även om man är sjuk.
– Jaa…usch. (Ja, jag luktar usch)

Det stannade inte vid den dagliga duschen igår. Håret skulle piffas med hårspännen, Tuva propsade på att få ha på sig klänning, tights och sina glittriga benvärmare, läpparna skulle målas (med glittrigt läppbalsam) liksom naglarna. Tuva har två nagellack och hon brukar själv välja färg.
– Nå, ska det vara glittrigt nagellack idag? Eller kanske lila?
– Ehm…båda!

Sagt och gjort, nu har flickebarnet varannan nagel lila och varannan är glittrig. Nog för att hon snorade, slemmade och hostade sig genom dagen men jösses så tjusig hon var!

Anton är frisk och kry, och ser fram emot morgondagen lika mycket som han fasar för den. Han längtar förstås efter judopasset imorgon kväll, han tycker att det är så himla roligt. Kanske lite extra kul imorgon när han får använda sin splitter nya gi för första gången! Hittills har han tränat i en ärvd karatedräkt, men efter träningen förra söndagen fick han sin första, egna judo-gi. Oj, så stolt han var!
Men han fasar också för morgondagen, eftersom hans hemska mor och far har anmält honom till simskolan som börjar imorgon… Anton kan fortfarande inte simma och det är ett kunskapskrav för årskurs 3 att man ska kunna simma 25 meter. Det blir inte så jättemycket bada av för oss, så det kanske inte är så märkligt att han inte kan simma än. Om Tuva hade klarat av att vara i bassänger med lägre temperatur än +34 grader hade vi förmodligen åkt och badat så ofta vi kunde, både i Hedemoras lilla simhall och på äventyrsbadet i Borlänge. Som vilken Svensson-familj som helst. Men vi är inga Svenssons. Vi är Kroghar, hihi. Vi gör vad vi kan av det vi fått och jag tycker nog att vi gör det rätt bra, ändå.

Näe, nu ska jag se till att välta Hasse och Anton i säng. Tuva och jag har nattpasset på soffan, med en brasa sprakande i kaminen och dåliga filmer på TV. Godnatt!

 

3 reaktion på “Vinkevink

  1. Karoline

    Skönt att höra från er. Än om de inte va roligt att höra att Tuva inte mår bra:(
    mm, ni gör de inte bara rätt bra, ni gör de fantastiskt! sju ggr om!!

  2. maria hagman

    Det var evigheter sen!!
    Fick för mig att gå ut på din blogg. Vad tråkigt att Prinsessan inte är kry…
    Att ni gör ett kanon jobb, det vet ni väl om, men man kan inte höra det för ofta.
    Det är väl tur att Tuva och Anton vart födda till Krogh och inte till vanliga Snenssons, de finns
    det så många av så.
    Många kramar från mig…..

  3. Solveig

    Det var ett tag sedan jag var här på sidan och läste, mycket Långshyttan nu genom en sida på FB som är mycket trevlig. Krya på dig lilla Tuva, snart är det vår. Kram från västkusten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *