Valborgsmässoafton!
Dagen då vi går man ur huse, klär oss för tunt och står i flock runt majkasen och huttrar i spänd förväntan inför den stundande våren! Vi skippar det i år. Det är ju svinkallt ute! Hoppas Du tog på Dig skoteroverall och pälsmössa innan Du knallade iväg mot kasen. Själv nöjer jag mig med att krypa in under en varm filt i soffan och titta på värmeljusen som fladdrar i sina lyktor. Kanske tänder en liten brasa i kamin. Det är majeld nog för mig idag.
Vi är kvar i vår dygnet-runt-vardagslunk, men i måndags tog vi faktiskt en microsemester. Roddade upp med assistent, mormor, farmor och farfar som höll ställningarna här hemma medan vi for till Västerås. Tog in på hotell, unnade oss en stund på Spa med bubbelpool, scrub, kurbad och massage, åt gott och mådde gott. Bara att få somna och vakna tillsammans, äta frukost samtidigt kändes ovant men underbart. Stort tack till alla våra Underbara som ställde upp och hjälpte till med barnen och hunden så vi kunde ta oss iväg, det var ovärderligt!
Jag tror att det är enda anledningen till att vi orkar, att vi då och då tar små pauser och bara är Hasse & Ida, inte bara AB Hus & Hem/ Assistent I & II. Det behöver inte vara en hotellövernattning med Spa och flådig middag, alla små pauser är lika värdefulla. En promenad, ett träningspass tillsammans, en tur ut i skogen med en picnickorg. Bara få koppla bort en stund och andas. Tillsammans. Det är så otroligt lätt att fastna i slentrian, oavsett om man är funkisförälder eller icke, men kanske är de där pauserna än viktigare när man har ett barn som kräver lika mycket som 5 ”normalstörda” barn.
I tisdags eftermiddag var det magplask in i vardagen igen, tillbaks till soffan och nattvakandet. På plussidan är Tuva unset piggare, antagligen knappt märkbart för en utomstående, men stort för oss! Att få ett litet, matt leende på morgonen ger ork för hela dagen och hela natten. Är lite nervös att hon ska bli smittad av vår förkylning bara, både Hasse och jag är rätt krassliga. Jag spolar näsan och gurglar frenetiskt med saltvatten för att få bacillerna att tycka att klimatet är ogästvänligt, och detta är något som fascinerar Lovisa.
– Hur låter du för nåt, då? frågar hon när jag gurglar.
– Jag gurglar lite.
– Jaha du. Gruggla lite mer?
Hon har gått runt och härmat mina gurglingar hela förmiddagen, haha! Samtidigt som hon lekt, dansat, pysslat om Grisen (bästa gosedjuret) och lagat låtsaspizza åt Zingo. Den orken skulle man ha!
Jag ska försöka tanka lite sån dära ork och rusta för stundande kalas! Nästa helg blir Lovisa 2 och sonen blir tonåring (herregud vart tar åren vägen?!!).