Den här veckan har gått alldeles för fort, jag hinner inte med! Det var ju helg, alldeles nyss? Eller?
Just nu sitter jag och mumsar på en härlig lördagsfrukost; äggröra, bacon, apelsinjuice och en kopp riktigt gott kaffe. Ljuvligt.
Barnen sitter/ligger i soffan och glor på barn-TV och ser ut som om veckan varit alldeles tillräckligt lång för dem, hihi.
Och vet ni vad Anton har på sig? Skjortan!! Japp, den nya skjortan i rätt storlek!
Igår var det ju fredag, och på fredagar är Anton lite extra nog med vad han har på sig, för på fredagar vill han vara lite snyggare än vanligt. Så igår morse tog han på sig sina nya mjukis-jeans och en…för liten skjorta.
Hasse var tvungen att samla sig en stund för att inte börja skratta, det såg verkligen hysterisk roligt ut.
– Du…Anton?
– Ja?
– Ska du verkligen ha den där skjortan idag? Den är alldeles för liten…
– Det är din inte alls det, den är perfekt!
– Okej…jag omformulerar: Du FÅR inte gå till skolan i den där skjortan. Gå och byt.
Något trumpen traskade sonen iväg och böt skjorta, till den nya! Och efter att ha kommit över känslan av att den var för stor åt alla håll och kanter (i jämförelse med de små skjortorna, som Tuva säkert kan ha) gillade han den. Inte nog med det, jag fick tillåtelse att beställa nya skjortor, i rätt storlek!! Miraklens tid är icke förbi.
Det hemska nyinköpet är sedan igår uppgraderad till favoritplagg.
– Vet du, mamma? Mina klasskompisar sa att jag var snygg! Precis så sa dom ”Vad snygg du är idag”. (stooort leende)
Tuva och jag var i skolan igår. En riktig kick för mamma-hjärtat. Som vanligt kom barnen stormande för att välkomna Fjärilen, men idag var hon inte intresserad av att bli inbjuden till lek. Hon skulle läsa böcker. En liten kompis kom springande med en liten leksedel och tryckte in den i handen på Tuva.
– Så du kan komma och handla i mitt café!
Vid samlingen höll det på att bli bråk om vem av töserna N och C som skulle sitta bredvid Tuva.
– Men, ni kan ju sätta Tuva mellan er. Då sitter båda bredvid! föreslog jag.
– Va smart!!
Vid godmorgon-sången håller vi varandra i händerna, vilket inte alltid är så enkelt om man sitter bredvid Tuva. Hon kan bara öppna en hand, och den kan när som helst slå igen som en björnfälla och strypa blodcirkulationen i fingrarna på den lilla vän som råkar hålla den. Eller så blir Tuva uppspelt och slänger upp armarna över huvudet, då är det svårt att hänga med.
– Frööööken!! Tuva vill inte hålla kvar min hand!! konstaterade N, både irriterad och lite sårad.
C tittade fram på andra sidan rullstolen och såg på N.
– Men du, håll i hjulet, vet ja!
Mmm, inget problem som inte har någon lösning.
Före lunch stod massage på schemat. Alla förskolor borde ha massage, varje dag. Tja, varför inte alla skolklasser också? Det är helt magiskt att bevittna hur en hel grupp barn går från springande, skrikande småmonster till tysta, lugna massörer. En del kan tycka att det är obehagligt att bli masserade av händer, så vi använde tennisbollar igår. Som barnen njöt! Till lugn, harmonisk avslappningsmusik rullade de bollarna över rygg, axlar, ben och armar. Tuva kan inte ligga bekvämt på mage, så hon fick ligga på rygg istället. Det såg precis lika skönt ut. När hon väl lyckades komma ner i varv, vill säga. För det här med att slappna av kan ju vara livsfarligt, tänk om man somnar och missar nåt?!
Men till slut kunde Tuva inte kämpa emot stämningen som spred sig i rummet, hon blev alldeles stilla och tittade upp i taket. Fast när ögonlocken började bli tunga fick det vara färdigmasserat!
Fredag betyder fredagsmys, i någon form, här hemma på kvällskvisten. Igår kollade vi på talang och käkade frukt. Två olika sorters melon och jordgubbar med vit choklad.
– Vad är det för melon, mamma? undrade Anton.
– Den som är nästan vit är honungsmelon, och den lite mer rosa är cantaloupe.
– Honungsmelon gillar jag, men jag har aldrig käkat antilop…