Utprovning!

I morse var det uppstigning i ottan. Eller nja, på morgonkvisten men eftersom vi har sommarlov känns det som ottan när vi måste kliva upp före sju!
Men det var förstås i ett gott syfte, något roligt och spännande väntade! Med frukost i magarna, glada och spända for vi mot Hjälpmedelscentralen för att prova…elrullstolen!!
Japp, jajamensan. Tuva har fått prova ut sin fräsiga, knallrosa permobil!!

Jag fick aldrig någon bild på hennes min när vi kom in i utprovningsrummet och hon fick se permon, men jösses ni skulle ha sett hennes ansiktsuttryck. Tala om att tappa hakan, ända ner i golvet! Munnen blev som en fågelholk, ögonen stora som tefat. Den var där, på riktigt!
Lilla damen var inte främmande för att provsitta den, hellre fortare än fortast!
Teknikerna på HC är vana vid att Tuva gnäller lite, samarbetar en kort stund och sedan är det flört och charm som gäller om anpassningen/utprovningen ska kunna fortsätta. Men idag behövdes ingetdera. De fick mecka, lyfta, vrida och vända som de ville, så länge Tuva kunde sitta kvar i permon var hon nöjd!
Hennes lilla hand fann genast joysticken, men strömmen var urkopplad tills vi fått själva sittandet att passa Tuva till perfektion. När strömmen väl kom på var reaktionen omedelbar. Glitter i ögonen!
Mycket runt, runt gick det, men också en del framåt och bakåt. Vi körde både inne och ute, och Tuva njöööt!

Testkörning utomhus, Linda har fast grepp om nödstopp-knappen


Här svischade hon förbi så snabbt att jag knappt han knäppa kortet!

Tänk er själva, vilken frihetskänsla och självständighet det måste innebära. Nog för att Tuva är stark som en oxe och tar sig fram med Humlan också, men hon orkar inte särskilt långa sträckor. Motlut innebär stopp, i Humlan alltså. I permon verkar alla begränsningar försvinna i ett trollslag! Motlut och gupp utgör inga käppar i hjulen, hennes stolta rosa springare tar henne dit hon vill. För oss är det så stort att det tåras i ögonen!

Nytt och svårt är det förstås, det första Tuva gjorde var att backa i full fart, över pappas tår och rakt in i väggen men vaddå? Alla är vi barn i början! Jag minns när hon fick Humlan, i början gick det bara runt, runt i cirklar innan Tuva kopplade att man måste använda båda händerna för att få åbäket att köra åt det håll man vill ha den!
Även vi andra fick prova att både köra och köras i en permobil, fast i en vuxenvariant. Väldigt nyttigt! Det var nyttigt att få känna hur det kändes att försöka ratta den (inte helt enkelt, tyckte jag) och att få känna på hur det känns när någon annan rattar den och du inte har en aning om vart din förare har tänkt köra dig.

Anton och Hasse var fenor på permokörning, förresten. Här testar Anton permon ute!

På torsdag levereras den. Gissa om Tuva längtar?!
När vi var färdiga med permo-utprovningen hade vi hållit på i nästan två timmar. HC-teknikerna hade plockat fram en cykel också, som Tuva ska få ha i skolan (så hon kan cykla på rasterna precis som alla hennes kompisar gör) men eftersom vi hållit på så länge var teknikerna inte säkra på att hon skulle orka prova den också. Lite tyst och försiktigt frågade teknikern Anita mig:
– Tror du att hon orkar prova cykeln? Annars kan vi boka en annan tid till den, vi har ju hållit på ett tag nu.
– JAA!! Hyttel, hyttel!!! Pooovaaa!

Haha, Tuvas superhörsel missar ingenting! Klart hon orkade prova cykeln också!
Den kommer bli helt kanon, den också. Tuva orkar inte trampa helt själv, men när vi skjuter på cykeln känner vi tydligt att hon försöker hjälpa till och några gånger lyckades hon trampa ett tramp alldeles själv. Jag tror att det kommer lossna med lite träning, just nu trycker hon ivrigt med båda fötterna samtidigt när hon vill hjälpa till att trampa, istället för att trycka med ett ben i taget. Då blir det liksom stopp, hihi.
Nu fick jag ingen tjusig bild, eftersom hon har solen i ansiktet, men ändock en bild. Det konstnärliga fotograferandet är min makes gebit, jag bara siktar och knäpper jag!

Cykeln kommer också på torsdag. Med tanke på Tuvas nya möjligheter till förflyttning torde både Hasse och jag vara smala som vidjor till hösten, för jag kan tänka mig att sommaren kommer att bestå i många cykelturer och många, långa utflykter med permon!

7 reaktion på “Utprovning!

  1. Kristin

    Härliga bilder!!! Härliga Tuva!!! Vilken lycka!!! <3

  2. mårrbrårr.

    Heja min lilla älskling!!! Jordens finaste springare + en cykel snabb som vinden, nu kommer det gå undan i Trollbo!!! Å lära sig behärska åkdonen fixar du på nolltid, garanterat. Kram från en tokglad å stolt morbror.

  3. Annelie

    Vilka bra hjälpmedel det fins. Bara för Tuva att hon blir mer rörlig och kan ta sig dit hon vill utan hinder. Härlig färg permon har.

  4. Lillemor Lindfors

    Jisses va glad jag blir av att se henne… och va stor hon blivit, ser så vuxen ut i ansiktet, lilla hjärtat. O vikken snygg rullis sen så och rosa självklart!! jadu, joggingrundorna blir inga problem till hösten hör jag det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *