Trötta familjen

Bildgalleriet har visst krånglat lite, jag försöker rätta till det. Tills vidare har jag tagit bort Norge-bilderna, när jag listat ut vad tusan det är jag har gjort fel med dem så kommer de tillbaka.

Oh, jag har sån träningsvärk idag att jag hade svårt att sitta ner på morgonen. Att gå omkring på Skansen i högklackat var visst inte så tokigt i alla fall. Jag har upptäckt muskelgrupper som inte fått sig nån motion på åratal! Men ont ska med ont fördrivas, så jag började dagen med en rejäl skogspromenad tillsammans med hundarna innan vi for och simmade, Tuva och jag. Sen toppade jag behandlingen med att springa efter en häst i 30 minuter! Undrar just hur mycket träningsvärk jag kommer ha imorgon?

Idefix var inte det minsta intresserad av nån promenad imorse, det regnade ju! Han skyndade sig att göra sina behov i häcken alldeles invid garageuppfarten, sen stretade han mot dörren. Obarmhärtiga matte tog ingen notis om den tydliga demonstrationen utan gick bestämt mot skogen. Idefix gjorde allt vad han kunde komma på för att få mig på andra tankar. Han försökte sitta kvar fast jag gick, när det inte funkade provade han att ta sats och springa än hit och än dit för att jag skulle tappa taget om kopplet. När det ändå inte gav nån effekt så gick han bakom mig och stretade med att försöka krypa ur halsbandet. Zingo tittade på lillbrorsan som om han var ett ufo! När Idde till slut insåg att matte inte tyckte att vädret var nån anledning till att korta ner promenaden lade han i högsta växeln. Om vi nu skulle ut i det här rusket så skulle det åtminstone gå väldigt fort! Oj, vad di där små benen pinnade på!

Anton och de andra små ryttarna fick öva på att rida lätt idag. För den oinvigde kan jag berätta att det rör sig om att ställa sig upp i sadeln och sätta sig igen i takt med att hästen travar. Apjobbigt är det! Barnen var alldeles svettiga när vi var färdiga, för att inte tala om alla mammor som sprungit bredvid! När vi kom hem var Anton så trött att han var ilsken som ett bi! Ingenting var bra och droppen som fick bägaren att rinna över var när han slog knät i en skåplucka i köket. Han la sig ner på golvet och fräste å grinade.
Jag satte honom i soffan och gav hon en näve mandlar att mumsa på medan jag lagade mat. 4 minuter tog det, sen var det en jäkla fart på sonen igen! Han for fram som ett jet-plan och lekte superhjälte.

Tuva var också ganska mör idag efter simningen. Hon slocknade i bilen på väg hem, pang tjoff! Oj, så skoj hon hade i bassängen! Vi var ensamma med sjukgymnasten, så Tuva passade på att fjäska åt sig hur mycket Lucky Luke som helst (hennes favoritlek i bassängen). Pappa Hasse var med och fotograferade.
Efter lunch jobbade vi lite med det nya data-spelet vi hyrt från Datateket, Tuva sög i sig intrycken som en dammsugare och blev efter en stund helt slutkörd (hon hann inte sova klart i bilen heller, det tar ju bara 20 minuter hem ju). Hon kämpade och höll sig vaken genom konstant aktivitet ända tills Anton och jag åkte till ridningen. Hasse tog med sig Tuva ut för en hundpromenad, och hon somnade bara några steg utanför garageuppfarten! Vilket förstås innebär att hon inte var nämnvärt sugen på att sova när det var läggdags ”på riktigt”.