Trött 7-åring

Oj oj oj, vad sonen var trött nu på kvällskvisten. Han fick ett långt utbrott just när vi kom hem från Falun (vi har varit och grillat med Stugknuten), han skrek och grät säkert i 20 minuter för att han inte fick ett glas påskmust och för att han inte fick följa med ut med hundarna. Sen kom han stapplandes till mig och lade huvudet mot min mage och kved:
– Jag har så ont i huvudet…snyft. Och i benen…snyft
– Är du trött, Anton?
– Jaaa….buääää!

Skulle tro att en helg av kalas tar ut sin rätt ikväll.

Bowlingkalaset igår blev en hit tror jag! 5 tjattrande barn packade jag in i bilen, jag var ganska trött i huvudet när vi kom fram kan jag tillägga… Sen bowlades det, i en hel timma! Barnen var himla möra mot slutet. Men alla hade kul! Tror inte att alla kalasgäster sett insidan av en bowlinghall förut, men alla fick kläm på att få ner käglorna om än med vitt skilda stilar. Nån gjorde precis som man ska, en annan kramade bowlingklotet och sprang hela vägen fram för att i sista stund kasta sig på mage och släppa klotet, en tredje sprang fram och gled på ändan fram till linjen innan klotet släpptes iväg.
Efter bowling-timman bjöds det korv med bröd och festis i cafeterian, till efterrätt var det fritt val ur glassfrysen. Ungarna blev överlyckliga! Idag när jag lämnade Anton på skolan hörde jag flera glada kommentarer om kalaset, så det var nog allmänt omtyckt.

När man fyller år hör det till traditionen här hemma att man får bestämma dagens meny. Till frukost valde Anton varm o’boy med marshmellows och en marmeladsmörgås, till middag vankades det pannkakstårta. Och inte vilken pannkakstårta som helst, utan världens finaste! Men blåbärssylt och grädde, toppad med svenska jordgubbar. Åtta gubbar för 35 spänn, hutlöst dyrt men det är det värt när man firar en 7-åring! Anton sken upp som en sol när han kom till det vackert dukade bordet, finglas med sockerfrostad och jordgubbspyntad kant, levande ljus och fina servetter. Oj vad vi mumsade.

Än Tuva då? Jo, hon mår fint. Vi har varit i stallet idag och hälsat på hästarna. Vi ska göra ett nytt försök med hab-ridning för henne, så idag hade vi ett ”hälsa på hästarna”-pass. Det gillade hon! Två hästar kom fram till rullstolen och nosade henne i håret, hon visste inte till sig av lycka! När jag frågade om hon ville sitta på hästen nästa gång svarade hon mycket bestämt.
– Ja!!

Vi får väl se hur det går, nästa måndag ska vi dit igen. Men hon får följa med en gång till och titta, imorgon, när Anton ska rida. Just nu ligger hon i sängen och sover, hon var lite seg att söva idag. Först lade vi oss på soffan, där hon slumrade till lite. Men så ringde telefonen varpå hon kvicknade till igen. Då flyttade vi oss till sovrummet, jag lade mig bredvid henne och låtsades somna jättefort. Det var så gosigt, hon vände sig emot mig så vi låg panna mot panna. Efter en liten stund kände jag hur hon blev spänd och började skaka lite med huvudet, som hon gör när hon tänker bitas. Jag slog upp ögonen och såg att hon öppnat gapet runt min näsa för att ta en liten tugga! Gud, vilken skrattattack jag fick, den gick inte att hejda! Jag skrattade säkert i 5 minuter, tills magen värkte och jag höll på att pinka på mig! Ha ha, prilliga unge! Jag kan riktigt höra hur hon låg där och funderade…
– Hmm, mamma sover. Jag kanske skulle ta och smaka lite på näsan? Hon märker nog inget!

Gissa om hon blev chockad när den förmodat sovande modern slog upp ögonen och började asgarva?! Först såg hon bara snopen och rädd ut men sen hängde hon med i skrattet. Jag har fortfarande ont i magmusklerna!