Tratten II

Nu är det Zingos tur att knata runt med tratt då. Börjar bli dyrt det här…
Men han var så duktig hos veterinären, en riktig dröm-patient. Hoppade själv upp på det där otäcka bordet och satt så fint när veterinären tittade på bölden. När det blev dags att raka bad vi henne sätta på en munkorg, bara för säkerhets skull. Zingo är inte den som hugger, men om det är ömt ska man vara försiktig. Vi såg ju i somras, när han fick ”hot spots” (smärtande eksem) över hela halsen. Då var han inget lamm när vi skulle raka bort pälsen, det gjorde säkert vansinnigt ont. Men idag sa han inte så mycket, han tittade mest nyfiket på vad vi gjorde med tassen. Det blev inget större ingrepp, förmodligen har han fått in nåt där, en liten sticka kanske, så veterinären öppnade bölden så det blev som ett sår så att kroppen kan ta hand om eländet själv och stöta ut vad det nu är som fastnat. Tratt och antibiotika så ska nog det där ordna sig!

Tuva var så lycklig idag när vi kom till badet, hennes favvo-bad-kompis var tillbaka! Varje gång jag säger att vi ska bada så svara Tuva med ”Axel”, men han slutade för ganska länge sedan då det inte gick att få ihop det med simning och förskola. Men idag var han tillbaka! Tuva blev alldeles lyrisk! Dom leker inte med varandra i vattnet eller så, hon blir bara så glad av att se honom. Kanske är det för att han är så modig och vågar plaska och leka, så det blir lite liv i bassängen, som hon tycker så mycket om honom.

Ni åt väl våfflor igår va? Den officiella våffeldagen är icke att förakta! Vi käkade våfflor till mellis här hemma, med grädde och sylt. Jag såg det som säkrast att ta det till mellis istället för middag, så magvärken skulle hinna gå över innan det var dags att sova. Jag får himla ont i magen av våfflor, men det är ju så förrädiskt gott! Anton krävde att jag skulle grädda minst 4 stycken åt honom, men han orkade med nöd och näppe en enda. Det är väldigt mättande, för stunden. Sen går det en halvtimme och så säger det ”poff” så är magen alldeles tom igen.

På förmiddagen igår for vi ut till Kallbäck, vi behövde hämta hem lite ved och solen sken så lockande att vi skulle ta en promenad med hundarna. Men det blåste ju isbjörnar ute! Snorigt kallt var det, men vi trotsade vädrets makter och tog en liten sväng med vovvarna i alla fall. Tuva och jag plockade blommor (japp, mitt i smällkalla vintern finns det ju faktiskt vinter-blommor). Hasse passade på att kasta sin käresta i luften en stund också. Nej, alltså inte mej. Ha ha, hur skulle det se ut?! Nej, jag pratar om hans andra kärlek, modell-flyget! Han köpte sig ett förra veckan och ser ut precis som ett litet barn i en godisbutik när han står och flyger. Total lycka. Lite häftigt tycker väl jag också att det är, att se när han rattar den där frigolitbiten över skyn men jag är inte så intresserad av att prova själv.

Nu får ni hålla tummarna hörni, för att vi inte ska få en till förkylning. Tuva ligger i sin säng och sover, det låter trångt i bröstet och hon är väldigt slemmig. Måtte det gå över, vi pallar inte en förkylning till allra redan. Vi har ju inte hunnit hämta oss från den förra än! Magsjuka går det på byn också, men den tror jag vi lyckats hålla oss undan. Peppar peppar.

Sist men inte minst måste jag få säga GRATTIS GRATTIS till min bästaste storebror som fick jobbet han ville ha. Du är bäst brorsan, men det visste du ju redan. =)