Tillbax!

Åh, jag låg på latsidan igår. Ja, i alla fall vad gäller bloggandet!
Gårdagen var väl enligt mönstret, vi vaknar aptrötta efter en natt med hosta. Hasse tar flest nätter nu eftersom han är mer kvällsmänniska, och jag mer morgonmänniska. Och upp måste vi ju, i alla fall en av oss, för att få Anton till F-klassen. Igår vet jag inte vad som hände, för både jag och Anton vaknade före 06.30! Vi hade så mycket tid på morgonen att vi knappt visste vart vi skulle göra av den. Jag föreslog att vi skulle gå ut med hundarna innan vi åkte, eller kanske rent av gå till F-klassen, men då tyckte Anton att jag fick hejda mig lite. Det var ju faktiskt bara morgon, då kan man inte ge sig ut på så långa promenader.

När det så var dags att hämta hem sonen igen så tyckte jag att det tillräckligt sent lidet på dagen för en långpromenad, så jag tog Tuva i vagnen och gick ner till F-klassen. Tuva skrattade så hon gurglade i vagnen, åh så skönt det var med frisk luft! Anton blev mindre nöjd, det var tråkigt och jobbigt att gå! Efter fem minuter hade han tydligen glömt det, för han pratade och kvittrade som en liten fågel där vi gick. Så kom han på att vi måste ha springtävling! Ja! Minst fem lyktstolpar måste vi klara av att springa förbi, helst flera! Huj, vad vi sprang! Lite tungt var det ju förstås, med 19 kilo Tuva i en vagn som ledigt väger 10 kilo utan passagerare, mamman iförd lång täckjacka och stickad mössa och dessutom utspelade sig flera av tävlingarna i uppförsbacke (ja, för vi sprang många lopp på vägen hem)! Men kul var det, vi var rosiga om kinderna och skrattet bubblade ur oss när vi kom hem!

Idag har vi varit och handlat lite julklappar, Hasse å jag å Tuva. Det känns så skönt att ha det avklarat, för det tenderar att bli smått hysteriskt lite närmare jul. Dessutom ryktas det om att rean i allehanda butiker kommer att starta redan innan jul, och att ge sig ut då vore ju rent mentalt självmord!
Vi hade bestämt på förhand vad vi skulle köpa åt Anton. Vi hittade det på en gång när vi klev in i butiken, men fel storlek! (jag kan ju inte säga exakt vad det var, det ska ju vara en överraskning till julen juh!) Åh, herre min skapare är det slut redan?! Jösses, så irriterad jag blev. Allt föll liksom ihop, vi hade ju redan bestämt oss. Jag avskyr att gå omkring och leta efter något som kan falla herrn på läppen, det finns för mycket att välja mellan. Lite längre in i butiken hittade vi en stapel till av Den Tänkta Klappen. Fyra förpackningar…alla i fel storlek. Faaaaasen vad irriterad jag var vid det här laget! Just när vi hade gett upp och försökte hitta nåt annat att lägga under granen, så uppenbarade sig en tredje gömma av Den Tänkta Klappen. I rätt storlek! Halleluja, hör änglakören!! Dagen, och julen, var räddad!
En perfekt liten klapp hittade vi till Tuva också, ett hårt paket. Självklart så gick vi in på en klädbutik också, för mjuka klappar gillar hon bäst!

Degat har vi gjort också, barnen och jag. Nej, inte så som du tänker. Jag menar att vi har bakat, med lek-lera (hemgjord play-dough)! Det var igår den kom till, när Tuva hade ätit lunch och spelat Kalle Kunskap. Hon skulle leka lite, men pussel gick inte att lägga eftersom hennes händer inte vill funka och gripa saker. Klossar var också för svårt att greppa, för att inte tala om dockorna. Så jag gjorde lite lek-lera, det blev en hit! När det är alldeles nygjord är den så varm och härlig att klämma och känna på! Tuva kavlade och grävde med fingrarna i degen och såg alldeles lycksalig ut. Storebror blev lika betagen ha, när han kom hem från F-klassen. Han glömde alldeles bort att tjata om TV-spel för han var så upptagen med att baka.
Det var likadant idag, här har degats och bakats gröna och röda lerkakor för glatta livet!

Anton blev själv med degen en stund, för jag och Tuva gick ut i garaget för att hjälpa Hasse att plocka ihop grovsopor (det kommer en sopbil hit varannan vecka, då gäller det att komma ihåg att köra ner allt skräp). Efter en stund kom han ut till oss i garaget.
– Anton, ligger degen kvar på bordet nu? (Hundarna var ju inne, dom skulle säkert uppskatta en sån delikatess)
– Näe, jag la den i en påse på bänken.

Lite imponerad blev jag, att han lagt den i en påse. På bänken. När jag gick in för att kolla hade han prydligt plockat bort kavlar och kakformar från bordet och lagt dem på diskbänken, där också degen låg. I en helt enorm shoppingkasse! Ha ha, min stora karl! Du vet då råd på allt du!

Just nu är det bara jag som är vaken. Tuva snusar i sin säng, och Hasse somnade hos Anton när de lyssnade på musiksaga. Tror jag ska suga lite på tystnaden, stänga av TV:n och göra mig en kopp te och bara lyssna på brasans tysta knäppande…