Spela roll

Jo, så heter utställningen som just nu visas på Framtidsmuseet i Borlänge!
Den illustrerar TV-spelets historia och utveckling från 60-talet fram till idag, och det var faktiskt jättekul att kolla på!
Planen var först att bara jag och Anton skulle åka dit, men när bussen lämnade garageuppfarten var det fullpackat i bilen! Hasse, jag, barnen, Linda och svärfar!
Vi hade en supermysig dag. Anton tyckte väl att utställningen var lite smått intressant, men inte alls lika spännande som jag tyckte den var, han var mer intresserad av de permanenta delarna av museet t ex skrikröret, spegelrummet och rutschkanan. Tuva tyckte nog att TV-spelsutställningen var skittråkig, men hon hittade ett litet rum som hon tyckte var riktigt roligt. Bajs-rummet. Ett helt litet rum som kretsade kring bajs. En bajskorvskudde på golvet att mysa i, tygtarmar på väggen, tre toalettstolar att kika ner i (hujedamej), ”gissa bajset”- rör och mycket, mycket mer. Jag tror…att det är nån som verkligen hamnat i kiss- och bajsåldern…

Den här veckan njuter vi av sportlov, allt vad vi orkar! Anton fick en intensiv inledning på sitt sportlov, två heldagar i Romme med sin morbror och kusin. I söndags blev han lite klen på simskolan, Anton alltså, inte morbror, och jag tror att det var ren och skär utmattning. Men på måndagen var det full fart på prinsen igen, så vi drog till pulkabacken, han och jag. Åkte tefat och byggde snöskulpturer. Å fikade, förstås. Fika är obligatoriskt vid snöaktiviteter…

Vintern är inte Tuvas bästa årstid, hon fryser på nolltid så till den milda grad att hon hackar tänder men vi försöker få till små stunder utomhus när vädret tillåter. Men man kan hitta på mycket skoj inomhus också!
Igår läste vi böcker i parti och minut, allra roligast var Mamma Mu. Jag gillar den kossan, hon är så knasig och hennes kompis Kråkan är alltid så negativ. Den sista boken vi läste var Mamma Mu Bygger Koja, där kossan alltså klättrar upp i ett träd och spikar upp en koja, allt medan Kråkan försöker avstyra hennes tokigheter. När vi läst färdigt fick Tuva nåt plirigt i blicken.
– Mamma. Koja.
– Ja, Mamma Mu byggde en koja!
– Näää. Mamma! Koja!
– Ska jag bygga en koja?
– Ja!

Lilla Fjärilen hade blivit inspirerad. Så vi rev fram kuddar, filtar och klädnypor och byggde en egen kreation. Den blev perfekt! Vi släpade in Tuvas lekmatta och bullade upp kuddarna så vi låg bekvämt, sen låg vi där och lyssnade på musiksaga en lång, lång stund. Ända tills Tuva höll på att somna, då blev det fart igen. Fort upp i Humlan! Somna kan man inte göra! Tuva rullade ut i köket och tyckte det var dags att laga middag. Sagt och gjort.
Men så fort jag börjat med middagen pep hon iväg in på sitt rum igen. Jag tassade efter henne och fick order att starta musiksagan igen. Lotta på Bråkmakargatan. Sen skulle jag gå.
– Mamma, ut! Gå!
– Vill du vara själv i kojan?
– Ja. Mamma. Gå!

Hihi, gullrumpa. Jag ville inte störa henne när hon så tydligt demonstrerat att hon ville vara ifred med sin koja, så jag motstod lusten att knäppa ett kort. Men tidigare, när vi låg i kojan, hann jag få en bild. Visst ser det mysigt ut?