Sparlåga

Lite tunt med inlägg här. Förlåt, ursäkta. Men här gäller det att hushålla med energin, för vi har förkylning i huset. Igen. Suck!

Både Anton och Tuva har varit hängiga sedan i måndags kväll. Hängig är väl en lätt underdrift i Tuvas fall, förstås. Hög feber, hosta, slem, kräks, bajs, mera hosta å slem. Enda sättet för Tuva att få någon sömn är om mamma eller pappa håller fast alla hoppande, skakande armar och ben när feberfrossan sätter in. Smeka svettig panna, pussa bort salta tårar från kinden. Lilla Fjärilen som skulle till skolan idag, terminens första gympalektion. Antons klass for till badhuset igår. En sån där vecka när det händer så mycket skoj att det blir ännu tråkigare att vara sjuk.
I eftermiddags hade de i alla fall lite krafter, barnen. Tuva orkade sitta i sin stol (inte Humlan, alltså) och Anton lekte bagare en stund vid köksbänken. Först med trolldeg, men när jag erbjöd honom att baka nåt på riktigt hängde han glatt på. En underbart smaskig sockerkaka blev det! Med lite läsning och matte inbakat, för han fick läsa receptet och mäta ingredienserna själv. Jag skötte endast ugnen.
Sen var allas våra krafter slut för dagen. Linda är ledig den här veckan så Hasse och jag delar på både nätterna och dagarna. Natten till igår tog jag, eller morgonen kanske man ska säga. Maken kom inte i säng förrän efter två, när vi sanerat både Tuva och vardagsrummet efter en feberkräka av sällan skådade mått. Natten till idag tog maken, efter att vi runt midnatt hjälps åt med att sanera Tuva och vardagsrummet igen, denna gång efter en förkylningsdiarré som förmodligen han gjort Hin Håle själv knäsvag. Det blir, som vanligt, lite upp och ner med allting när Tuva får en infektion. Minuter, timmar och dagar flyter ihop i ett enda töcken. Och då känns uppdatering av bloggen ganska lågprioriterat, men det tror jag ni har överseende med.