Snuset

Godmorgon vet ja! Fast för mig är det ju redan förmiddag, eftersom jag vaknade strax efter fem imorse. Jag har fått allvarligt ballhugg på min dygnsklocka. Vi är ju uppe rätt sent inpå nätterna eftersom Tuva ska ha mat och mediciner där runt midnattsstrecket, sen har vi sovit till 8-9 på morgonen nu under sommarlovet. Men nu har jag alltså börjat vakna okristligt tidigt. Jag är fortfarande trött när jag vaknar så där tidigt, men jag kan inte somna om hur jag än beter mig! Ligger där i sängen och vrider mig runt, runt. För jag vill ju inte gå upp och stöka så jag väcker resten av familjen!

Varför vaknar jag då så tidigt? Svaret är enkelt: abstinens. Jag håller nämligen på att lägga av med snuset! General-dosan har varit min kamrat i många herrans år, ända sen 1999 närmare bestämt. Två gånger har jag lyckats sluta helt och hållet, men trillat dit igen. Första återfallet kom av förklarliga skäl när Tuva hamnade på intensiven. Något var jag tvungen att lugna nerverna med, och snus verkade rätt harmlöst. Men jag lyckade alltså sluta igen. Andra återfallet berodde på ren jäkla dumhet, vi (hasse och jag) fick för oss att köpa en dosa i julas. Bara sådär, en liten dosa bara. Men ett tu tre så var vi fast igen.

Så nu ska jag sluta igen. Jag skriver ska, för jag ska verkligen sluta. Inte försöka sluta. Jag ska sluta. Tänkte vara sådär macho och bara lägga av helt tvärt när det var slut i dosan, men det gick ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. Igår var jag tvungen att köpa en dosa till, så jag kan trappa ner istället och jag har verkligen trappat ner. Från en dosa om dagen, till två prisar om dagen. (Jag tror en dosa innehåller 20 portioner). Alltså, tobaks-abstinens låter inte så farligt förrän man har upplevt det själv. Igår var jag trött, hela dagen. Inte vanligt slö, utan sjukt trött, sådär så jag höll på att somna om jag inte höll mig i rörelse. Men sen kan det vända på två sekunder, så jag blir fullkomligt speedad och far runt som en liten iller här i huset. Vid lunch, när jag varit helt utan snus i 14 timmar, så började hjärnan bete sig mysko. Jag sluddrade när jag pratade, och det som kom ut ur munnen var inte alls det som jag hade tänkt säga. Jag skulle fråga Tuva om vi skulle hämta mys-filten (vi låg på hennes lekmatta och lyssnade på musik), men istället hoppade det här ur munnen på mig:

– Tänk om lill-pilten skulle få snuva?

(Jag hade tänkt säga: Ska vi hämta mys-filten, Tuva?)

Sådär höll det på, jag sluddrade och pratade goja som den värsta alkis. Det var faktiskt pinsamt, tur att det var lugnt på besöksfronten igår, annars hade jag skämts ögonen ur mig. Det var min kloka man som förslog att jag skulle trappa ner istället för att tvärsluta. Ha en dosa hemma så jag kan ta en snus när jag börjar bli sådär konstig. Vilket tydligen inträffar efter 14 timmar i mitt fall.

Jag tänkte att jag ska vara snusfri när min bok lämnar pressarna, så hejja mig! Hejja, hejja!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *