Hugaligen va snö det trillar från skyn, det håller ju aldrig upp!
Imorse när jag vaknade tänkte jag att idag ska jag ta mig en joggingtur, ladda hela dagen med rätt mat och mycket vatten för att sen kunna springa på eftermiddagen. Sen drog jag upp persiennen och fick planera om lite grann… Högvis med snö! Vilket i och för sig är väldigt trevligt, men inte när man tänkt jogga!
Hasse for ut för att jaga imorse, men de kom hem rätt snart igen. Det snöade och blåste så sikten var på tok för dålig för att bedriva jakt. Och om jag vore älg så skulle jag stå riktigt stilla under en tät, fin gran när det snöar så här mycket. Medan Hasse var i skogen tänkte jag ta med barnen på en liten hundpromenad i snön, genom fönstret såg det ganska trevligt ut. Det var genom fönstret det… Ute blåste det isbjörnar till höger och vänster, snön yrde in under jacka och mössa på både mig och barnen. Efter 200 meter gav vi upp och gick hem igen. Anton snurrade runt runt för att försöka få vinden i ryggen (men det blåste ju än från det ena hållet än från det andra), Tuva grät hysteriskt i vagnen för att det kom kall snö rakt i ansiktet på henne (trots att hon knappt syntes så som jag bäddat in henne och dragit över regnskyddet). Själv var jag alldeles genomsvettig, dels för att barnen tyckte det var otrevligt och dels för att hundarna tyckte att det var så himla rackarns trevligt med snö! Dom ville ju hoppa och leka, gräva och rulla i snön!
När jägarna gett upp och kommit hem tog jag en promenad alldeles solokvist med hundarna istället. Det gav precis lika mycket motion som vilken joggingtur som helst vill jag lova, eftersom plogbilarna hade fullt sjå med att röja de mest trafikerade vägarna. Hundarna och jag pulsade glatt vägen fram. Mot slutet av promenaden kom i alla fall en traktor och plogade, Idefix trodde han skulle dö. Där kom ett stort metallmonster, med ett jätteblad längst fram och svepte hotfullt emot oss. Att korkade matte inte insåg faran gjorde ju bara saken värre! Han skrek som en stucken gris och stretade bakåt som för att få mig att fatta att vi måste fly innan monstret tar oss! Zingo hände på Idefix och blev rädd han också! Jag var nog slående lik en gammal vante där jag flaxade och flög efter mina hundar när de försökte dra mig med sina sammanlagda dryga 40 kilo! Till slut fick jag hejd på dem i alla fall, och vi gick vidare. Då vände traktorn och kom tillbaka (för att ta andra halvan av vägen vi gick på). Iiik, fara och färde, tokvilda hundar! Idefix blev så rädd att han faktiskt lade en liten kolarem bakom sig där han sprang…
Vid kvällspromenaden gick jag ut med hundarna en i taget, en kortare tur med Idde och en längre med Zingo. Det är en fröjd att se Zingo i snön, han är fullkomligt galen i den! Under den halvtimma vi gick så spenderade han ledigt 25 minuter ålandes på mage. Han gick på sidan av vägen, i diket där snön var djupare och fullkomligt plöjde ner sig i snön. Ner med nosen, upp med rumpan och så plöjde han tills bara svansen syntes. Fullkomlig lycka! Sista kvarteret på vägen hem rullade han nästan hela vägen, för att liksom få in snö mellan varje litet strå av päls. Ett härligt snö-bad!
I övrigt har vi haft en skönt, slapp lördag. Anton har varit flitig! Han frågade mig om han fick kolla på film, vilket vanligtvis kräver att han är ute en bra stund först. Men vädret var ju inte direkt optimalt för nåt lekande. Jag slängde ur mig en chansning…
– Mamma, får jag kolla på film?
– Visst, om du städar ditt rum först.
– Okej!
Glad som en lärka sprang han upp på sitt rum och….städade!! Kvar i köket stod jag med hakan nere vid golvet. Inget tjafs, inget bjäbb? Inte ens ett irriterat stånk? Näe, bara ett glatt ”okej”! Fort gick det och fint blev det, sen kom han ner igen fortfarande lika glad och proklamerade att han städat klart och skulle sätta på filmen nu. Wow! Undrens tid är icke förbi!
Tuva har lagat mat nästan hela dagen, i sitt plastkök. Bjudit på soppa, både jag och dockan har fått äta tills magen stod i fyra hörn! Allt till tonerna av Bä Bä Vita Lamm som jag säkert hört 42 gånger idag. Tuvas älsklings-cd, hon gillar alla låtarna men just Bä Bä måste spelas minst 3 gånger på raken innan vi kan lyssna på nån annan sång.
Jag borde verkligen krypa till kojs nu när jag kan. Det var min natt igår, och Tuva hade ju så ont nånstans. Vi låg på soffan hela natten. Halv fem somnade hon ordentligt, kvart i fem vaknade Anton pigg som en mört. Förvisso gick det an att jag slumrade medan han tittade på TV, men han väckte mig var 5:e minut för att höra hur länge det var kvar tills Ben10 började (det börjar 6.30). När det avsnittet var över undrade han hur länge det var kvar till 9.30, då nästa avsnitt började. Suck…jag gav upp och klev ur pyjamasen. Aldrig fel att börja en dag i god tid i arla morgonstund… Men nu sover hela familjen gott utom jag. Ska bara sitta här i soffan lite till och titta på snöfallet, lyssna på mina älskade som snusar och snarkar i sina sängar… Ljuva symfoni. God natt!